Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
KLOSTRET I VADSTENA. 55
Mäster Peder synes för öfrigt hafva varit af ett hetsigt lynne.
Åtminstone klagade borgmästare och råd i Upsala deröfver. De
skrefvo nemligen till abbedissan att, sedan han i Upsala
»ådagalagt sin konst både i andlig måtto1) och handlig gerning», hade
han vid sin återfärd till klostret köpt en häst af en bland deras
medbröder, som var allmänt känd såsom en rättskaffens man, och
sedermera anfallit honom skriftligen med de gröfsta oqvädinsord,
föregifvande sig vara bedragen och hafva erhållit en usel och
oduglig häst. De anse, på goda grunder, detta vara osant, och önska
att klostret måtte anställa en undersökning härom, på det att
deras medbröder måtte erhålla vederbörlig upprättelse. Skrifvelsen är
affattad i ordalag, som visa att den traditionela vördnaden för
andans män i betydlig grad nu blifvit undergräfd.
Klostret i Vadstena hade till Hemming Gadd, sedermera
biskop i Linköping, öfverlemnat 500 dukater, för att, enligt Svante
Stures och rikets råds beslut, »användas till rikets tjenst och
beskärm emot de omilde ryssar, chri&tendomens fiender». Man sökte
nemligen ännu att bemantla sina krigiska planer genom att fästa
det röda korset på kämparnes rustningar, för att sålunda, i
händelse af politiska förvecklingar, kunna skjuta skulden på den högre
vilja, för hvilken man hycklande syntes böja sig. Klostret klagade
lång tid derefter öfver att skulden icke blifvit betald, och måste
låta sig nöja med det ovissa löftet om betalning »så snart riket
åter kommit i lugn». Emellertid rådde clock ännu ingen nöd inom
klostret. Man kunde till och med börja att arbeta på det
dyrbara silfverskrin, hvari Katarinas stoft skulle förvaras. Mäster
Johannes Mens började detta arbete 1513, men försvann plötsligt
ifrån klostret, »utan att säga farväl åt någon». Snart fortsatte
man dock hans verk, och för att hopsamla medel dertill utsändes
munkar vida omkring i landet och äfven grannländerna fingo
bidraga till att förhärliga den första abbedissan i Vadstena, hvars
rykte skulle lända hela norden till beröm. Erkebiskopen i
Thrond-hiem utlofvade 1517 aflat åt sina stiftsbor, om de lemnade bidrag
*) Då abbedissan och konfessorn förnummit att han under sin vistelse i
Upsala 1509 hållit föreläsningar för de studerande, fruktade de att han
möjligen kunnat befatta sig med »filosofi och andra ting som stodo i strid med
ordens privilegier». Erkebiskop Jakob skref derföre till klostret lugnande
underrättelser om att föreläsningarna endast omfattat »spheram inaterialem,
hvilken ej förbjudes i lagen- .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
