Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
C.
SILFVERSTOLPE.
58
riksdagen i Örebro »emot lutheran erne», tillägges en bön om att
allt måtte slutas väl. Omedelbart derefter följa orden: »de
återkommo förvillade».
För nuniiorna erbjödo sig icke så lätt några tillfällen till
verksamhet ute i den yttre verlden. De qvarstadnade derföre i
klostret och icke så sällan invigdes der ännu unga qvinnor. Biskop
Hans Brask ådrog sig härigenom konungens onåd. En frälseman
i Östergötland, vid namn Olof Tyste, hade trolofvat sig med en
ung jungfru, som kort derefter blef 1527 emot sin vilja ingifven i
klostret. Han lyckades dock bortföra henne derifrån, men de
blefvo båda bannlysta af biskopen. När konungen erfor detta,
före-höll han allvarligen biskop Hans, icke blott att han bannlyst dem,
utan äfven att han någonsin invigt jungfrun till nunna, och
befaller honom att återtaga bannlysningen, tilläggande: »Vi hafva
ock förnummit att flera äro (ur klostren) utgångna i edert stift,
med hvilka det icke räknats så noga som med denna, hvartill Vi
icke kunna förslå orsaken, om icke att denna vill ingå i
äktenskap efter Guds lag, men de andra tilläfventyrs i löst lefverne,
emot samma lag». Några månader sednare befalde konungen
biskopen att, om någon ville ingifva en jungfru i klostret, skulle
han icke påskynda, utan tvertom »förhala invigningen, till dess
att han inhemtat konungens vilja».
De personer, åt hvilka konungen gifvit klostren i förläning,
. voro underkastade ett stort ansvar. Det var dem ålagdt att
förqväfva den gamla läran, och då konungen 1539 hörde berättas
att »munkarne i Vadstena ånyo börjat ljuga och predika,
bedragandes menige man, hvilket både synd och skam är», befalde han
Arvid Trolle att hafva ögonen öppna och icke tillåta det papistiska
partiet att regera som det behagade, så kärt det honom vore att
få behålla klostret i förläning. Det var icke rådligt att sätta sig
upp emot konungens vilja. Äfven klosterfolket måste ödmjuka sig
i stoftet. Ehuru nöd och brist nu hotade konventen i Vadstena,
vågade de icke utan konungens särskilda tillåtelse mottaga och
uppbära »de allmosor och milda gåfvor som folket ville gifva dem
till deras nödtorftiga uppehälle och icke heller utsända sina bud
för att söka hjelp». Konungen gaf dem dock sitt bifall härtill,
med vilkor att de noga aktade sig för att utsprida någon
vidskepelse eller bedrägeri. Gälde detta väl hufvudsakligen munkarne,
så gjorde dock äfven nunnorna sig skyldiga till misstankar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
