Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. I. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
301
petare anländt före dem och befallt staden att gifva sig. Då
borgarena icke ville verkställa deras befallning och påstodo, att de
vore i stånd att försvara sig, sade herrarne: »om I försvaren eder,
så hälla vi ej längre ett med eder och då kommer det att gå
eder värre, ty vi hafva redan alla öfverlemnat oss åt konungen af
Sverige.» Då visste rådet ej längre någon hjelp och underkastade
sig; trumpetaren fick således meddela svenskarne, att de
obehindradt kunde intåga i staden. Dagen derpå kom den svenske
kommendanten, en kommissarie och flere högre svenske officerare;
men våra herrar lemnade skyndsamt staden. Befallning gafs
genast att till den utanför staden lägrade hären skulle utlevereras
fourage, saint dagligen: 30 oxar, 100 får, 3,000 limpbröd, 100
tunnor öl; förutom dem, som man måste upptaga i staden, hade
en betydlig del stannat utanför, alla eländiga och utmattade. De
yttrade sjelfve till våra landsmän: »om blott 300 väl rustade man
af edra hade marscherat ut emot oss, så skullen I med lätthet
besegrat oss, fastän vi voro 7,000.» Första dagen sade man, att
det redan var fred, våra egna herrar vore anlända; men redan
andra natten började de att plundra judarnes och andra
stadsboars butiker: hela vinfat togo de ur magasinerna, tömde deras
innehåll och vältade sig sedan på marken såsom vilda djur; utan
svårighet skulle de här till sista man kunnat nedgöras, om någon
velat angripa dem. Efter några dagar ankommo konungens
svåger, kansleren och Radziejowski; dessa borttogo alla stadens
kanoner. De fordrade dessutom af staden dess privilegii-handlingar
och konstitutioner, hvilka borgarena hade undandolt eller rättare
bortsändt och hvarom de alldeles intet Ville yppa. De föregåfvo
att de utan sin konungs tillstånd icke vågade det; då man
härutinnan såg dem orubbliga, kastades de äldste i fängelset och
borgmästaren bevakades noggrant, hvarthelst han färdades voro
ryttare tätt efter honom. Slutligen tvungos de att svära på att
de ej visste, hvarest våra privilegier nu vore. Efter edens
afläggande behandlades rådsherrarne mildare och utsläpptes ur
fängelset, dock höll man dem ännu under bevakning. Derefter
tillsatte de svenske herrarne sina egna tjenstemän och de våra hade
intet mer att säga.» Så långt benedictiner-krönikan. Då
svenskarne inryckte i staden, föll för en svensk ryttares hand
suffragan-biskopen Branecki invid domkyrkan; vid bernhardiner-klostret
nedgjorde de en annan prestman. Först d. 2 Aug. kom Wittemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
