Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. I. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
803
Med stöd af en mängd doms-akter från posen er-arkiven
framställer nil författaren vidare, huru de svenska trupperna huserade
i landet, ännu medan man förhöll sig stilla, iakttog den olyckliga
kapitulationen vid Ujscie och utan motstånd underkastade sig sitt
öde. ’ Sådana voro frukterna af landets förrädiska uppgifvande.
Ställningen var i högsta grad sorglig, ja förtviflad. Vid hvarje
minsta tvist vände sig den klagande till den närmaste svenske
befälhafvare. Denne vägrade aldrig sin hjelp; han infann sig
vanligen i egen person i byn med några beväpnade ryttare och
fotfolk, dock glömde han dervid aldrig sin egen fördel, Sedan han
uppfyllt den klagandes önskan, bortlofvade han allt husgeråd,
framför allt vapen, jagtredskap, sadlar, betsel, härefter undersökte
han spanmålsboden, konfiskerade spanmålen och sålde den strax
derpå till den brandenburgske köpman, som lurade på en sådan
förtjenst. Dock härmed hade han icke nog; han förekallade den
adlige godsegaren och frågade efter hans penningar. Var denne ej
villig att svara, så hade man tortyr-redskap till hands, vanligen
användes härtill med god verkan fingrarnas inskrufvande i
musköthanen. Författaren anför talrika exempel ur
domstols-ak-terna: »Den svenska hären — säger han — dref en sådan
terrorism, att det såg ut som om den satt sin uppgift i att förvandla
landet till en öken.» Det sorgligaste var att vid sådana
vålds-gerningar och rofferier vanligen landets egna inbyggare utförde
rolen af spion, vägledare och uppviglare; oftast var det någon
»hauländare» (den vanliga benämningen på de tyska kolonisterna),
men ganska ofta äfven infödda polackar, till och med adelsmän,
för det mesta dissidenter, icke-katholiker, men äfven stundom
katholske adelsmän. En samtida skildring uttrycker på följande
sätt sin klagan häröfver: »Utan hänsyn till den allmänna
rättslagens stränghet emot förrädare eller fäderneslandets
beklagansvärda öde antog adeln tjenst hos svenskarne och brandenburgarne
contra patriam och handlade möre hostium rebelles.» Men något
vedervärdigare kan ej finnas för en polack med en gnista af
patriotism än den lågsinte- förrädaren Radziejowski’s uppträdande
härvid. Om hans föregående historia, innan han öfvergick till
Carl Gustaf, vore lika känd i Sverige som den på grund af
autentiska akter är det i Polen,’ så skulle man äfven der kunna
bedöma denna personlighets hela låghet och afskyvärdhet.
Äfven den stor-polska adeln hade ingått kapitulationen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
