Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhandlingarna rörande Katarina Ulfsdotters kanonisation, af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
PROCESSUS CANONIZATIONIS B. KATERINÆ. *
9
bekräftade den 4:de artikeln, enligt hvilken Katarina åtföljde
modren från Rom till Jerusalem. Då Birgitta efter återkomsten till
Rom aflidit, lät Katarina med ^mycken heder begrafva henne vid
S. Laurentius i Panisperna och derefter föra hennes stoft till
Vadstena, der hon sjelf tog doket, blef slutligen abbedissa och genom
sin heliga lefnad en föresyn för det öfriga klosterfolket.
I samma register hade Alvastrapriorn Petrus berättat, huru
han biträdt Katarina och hennes broder Birger vid begrafningen
och inlagt modrens stoft i en med kläde öfverdragen kista,
hvilken omlindades med rep och förseglades med sonens och flera
närstående personers sigill, samt nedsattes i ett marmormonument
i nämda kyrka. Hennes graf derstädes plägade ännu besökas af
pilgrimerne, hvilka vid sin hemkomst ofta beskrifvit densamma.
Der förvarades en arm af helgonet, då deremot hennes öfriga stoft,
nedlagd i en förgyld silfverkista, prydd med figurer och ädla
stenar, utgjorde Vadstena klosters dyrbaraste reliker. Att dessa
Birgittas reliker skattades högt, bevisas deraf att föreståndarne för
hennes hus i Rom icke litet besvärades af ansökningar om att
erhålla delar deraf. Bland andra omnämnes i ett bref af 1487
(i riksarkivet) hertig Georgs af Bayern sändebud i Rom, viel namn
Wilgangus, prestvigd efter att hafva erhållit absolution för
begångna mord, såsom särdeles »okynnig i att begära reliker». Då
varande föreståndaren i Rom, Petrus Henrici från Kalmar, ville
dock icke stöta sig med honom, i hopp om att han skulle kunna
kraftigt medverka till Katarinas kanonisation, utan gaf honom en
del af ett bord jemte ett agnus dei af silfver, som man föregaf
hafva begagnats af Birgitta, men hvarpå han dock i sin skrifvelse
till klostret sade sig hafva goda skäl att tvifla. Klostret varnas
äfven att, i händelse han skulle besöka klostret, släppa några
reliker under händerna på honom.
Vid undersökningen rörande nyssnämnda punkt upplästes och
infördes i protokollet det pass riddaren och romerske senatorn
Fortunatus m. fl. utfärdat för Katarina och hennes broder herr
Birger, dat. d. 13 Nov. 1373, hvartill originalet förvaras i k.
riksarkivet; äfven meddelades utdrag ur den numera sannolikt
förlorade skrifvelsen af biskop Nils i Linköping dat. 1374, innehållande
stadfästelse af Katarinas val till abbedissa (fol. 53).
Den drägt Katarina begagnade i klostret var densamma, som
nunnornas alltid brukade, endast med undantag af den svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
