Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhandlingarna rörande Katarina Ulfsdotters kanonisation, af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
PROCESSUS CANONIZATIONIS B. KATERINÆ.
17
På aftonen nämnda dag slutades nunnornas aftonsång klockan
fyra, hvarefter alla ljus och lampor upptändes. Erkebiskopen och
de fyra andre biskoparne gingo då in i kyrkan, åtföljde af många
doctores, kaniker, prelater, abboter och munkar af Johanniter-,
Dominicaner-, Franciscaner- och Carmeliter-ordnarna och andra
klerker, till ett antal af öfver hundra. När desse hade intagit
sina platser, uppsteg doctor Jacobus Gislonis och höll en
predikan på latin, hvari han bl. a. prisade Guds mildhet att skänka
vårt land så många heliga män och qvinnor, och slutligen egnade
han Katarina sitt lof. Predikan räckte i två timmar. Dermed
slutade den första dagens högtidlighet, och nu trängdes man för
att komma in i koret der Katarinas beläte var uppstäldt, och
genom att bevisa detsamma sin vördnad, få åtnjuta den utlofvade
aflaten. Under hela natten stod kyrkan öppen, på det att aflaten
måtte kunna hinna utdelas åt den stora allmänhet, som
tillströmmade.
Följande dag samlades prelaterne, iklädde sina dyrbaraste
skrudar, i sacristian och gingo derifrån ut i munkarnes kor. I
samma stund inträdde herr Sten, åtföljd af rådet, i kyrkan. Hans
klädnad var af brun flöjel, fodrad med hermelin. Han var ljus
och mild som en Guds engel. Munkarnes kor-omgång upplystes
nu af en stor mängd ljus, och likaledes nunnornas. Alla klockor
både i tornet och vid altarne började ringa, såsom bruket var
om påskmorgonen, och processionen satte sig i gång till
Katarinas graf.
Erkebiskopen och biskoparne knäböjde vid grafven och svängde
sina rökelsekar såsom sedvänja är i domkyrkan på pingstdagen.
Under böner och sånger nalkades biskopen närmare intill
grafven, uttog kistan hvari s. Katarinas ben lågo och slog ut silket
som höljde benen, så att de blefvo för alla synliga. Då greto alla
i hjertans glädje. Sedan sjöngo klerkerne andra sånger,
hvarunder erkebiskopen tog upp Katarinas hufvud, kysste det med ali
gudlighet och hans exempel följdes af de öfrige prelaterne, herr
Sten och allt ridderskapet. Hufvudet lades derefter i ett väl prydt
kar, som var på förhand tillredt; hakan lades i en kristall
infattad i guld och silfver och armarne likaledes i hvar sitt kar. I
samma timma vardt en liten kista framburen, mycket prydligt
målad, och innantill fodrad med rödt purpurkläde. Erkebiskopen
mottog då af biskopen i Linköping relikerna och lade dem in i
H ist. Bibliot eh. II. 2 a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
