Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande söndringen mellan Hertig Carl och Rådsherrarne 1594—1600, samlade och ordnade af E. W. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:57
OM HERTIG CARL OCH RÅDSHERRARNE.
815
ledare, hvilken roll dock på denna tid låg så mycket närmare
till hands, som det outvecklade representationsskicket verkligen
fordrade en sådan ledning såsom ersättning för dess egen
bristfällighet.
Hertig Carl hade sitt förnämsta stöd hos bönderna;
emellertid är det märkligt, att äfven en clel af dessa, de »som bo
i Östergötland och Småland», hvilka således voro ifrån de
landsändar, der rådsherrarnes inflytande var störst, vågade i sitt svar
på hertigens »puncter» uttala en svag erinran om rådet, ehuru
de icke vidare dristade fullfölja en sådan tankegång. I detta sitt
svaromål yttra de sig sålunda:
46. Att efter konungen hafuer samtyclit uti sin Edh till alle
Riksens Stender, att H. F. N. med Riksens Rådh skulle vti H. K.
M:ts frånware stå regeringen före, derföre wele de och at H. F.
N. skall förestå til des Kong. Maj:t kommer sjelf personlig i
Riket igien och ingen annen wele de lyde eller begäre till
Riksens Föreståndare vtan aliéné H. F. N. Bedie fördenskuld H. F.
N. på clet ödmiukeligste att H. F. N. wille samma omak til
Riksens wälfärd i Kong. M:ts frånware uppå sig taga och Regeringen
behålla. [Kop. bl. riksdags-acta.]
Rådsherrarnes belägenhet blef emellertid allt svårare;
händelsernas gång dref clem allt mera fram mot ett oundvikligt
»antingen — eller». Vi skola här med ledning af förhanden varande
urkunder något närmare söka framställa de planer och förslag
rådsherrarne nu omfattade.
Den 26 Febr. samlades på Bro Gustaf och Sten Banér, Erik
Sparre och Thure Bielke för att med hvarandra öfverlägga1). Hit
]) Dagen förut skrifver Gustaf Banér till Hogenskild och Claes Bielke i
samma ögonblick han stod färdig att afresa till Bro följande bref:
Welbornne k. h. brödre ij aftes senth bekom jag inneluclite zedier thes
inneholdt ij wel wärde förnimmendhz, och meden Sparren nu så iler, thz mig
sanningen sagdt vndrer, endogh drögzmåel kan och wara schadeligett, men
pa thz wij måge thales widh meden wij så nher ähre stadde achter b. her
Thuro ther om jag honom i aftes swarede och jagh begiifue oss ij dagh till
Broo på en tuå nätter tilgörendhz, och meden min b. her Claes nu så nher
widh honden, weth gudh att wij hans nerware mykid åstunde, och ty nu denne
min egen drengh förthenschull ther mhz till mine k. brödre afferdigett, endocli
ferdes mig än icke rätt mykid bequemptt förekommer, efter som jag senest
ther om schref brodern till, men szå driffuer nöden hunden i ban dt som
ord-spraked lyder. Verain causam festinationis kan jag än icke wel gisse, endocli
the kunne wara monge, men schulle man rette sig efter thz thael som nogre
obeschedelige bönder nest Söder och Norköping som haffue sedt mitt tingest
på wegerne fördt och lathz sig höre, endoch mine egne förslede, thå thorde
thz wel schreme en halfdristigen till wägz, men thz wore för ille tiltagett rette
sig derefter; kan hende sådant haffuer spordz till Stegeborgh et hinc subita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
