Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande söndringen mellan Hertig Carl och Rådsherrarne 1594—1600, samlade och ordnade af E. W. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
om heutig carl och rådsherrarne.
853
emoth Rijksens Rådh. Till det 3:die. Att om Regeringen skulle
medh lijka Forma och ordesätt blifwa förmält, såsom Suderköpingz
Besluth der om lydde, och eij ett ord wijdare der till läggias,
sampt skulle de månge argumenter och widlyfftigheeter i detta
Beslut tilbaka sättias. Till det 4:de. Att den punct om de 6
wekors tijd, effter hwilken de, som till dette Besluth eij samtyckt
hade, skulle förfölies, måtte blifwa vtsluten, heller förandres effter
Suderköpingz Beslutz lydelse.
Den 3 Martij, worde ofwanberte Insagor Fursten
öfwerant-wardade. Då förandrede H. F. N:de der effter vthj Beslutet
något, men eij alt. Effter middagen, när Bönderne långleddes
och trängtade effter en ändskap på Herredagen, och fördenskull
komme inpå konungzgården, kom Hertigen vth till dem, och wijste
dem ifrån sigh till Erkiebiskopen, den han, beskyltte att hålla
medh Rijksens Råd, och der vthinnen göra ett medh Borgerne
ifrån Stockholms Stadh, hade och skrifwit ett falskt Bref till
konungen medh Lindorm Bonde, däden ifrån han nu igen hade
fått nyligen Swar. Altså skööt Hertigen ali skullden om
drögz-målet ifrån sigh in vppå honom, som af listigheet eij hade gifwet
snarare sitt Swar ifrån sigh. Alle herredagzmän af Allmogen
blefwe fördenskull på Erkebiskopen mycket förbittrede, och honom
och Presterskapet strax med hädelige ord öfwerfölle; der emoth
endskyllede Erkiebiskopen sigh thz bästa han kunde,
föregifwen-des, att orsaken till denne långsamheet kom icke af honom, vtan
af den Rättegång, som Ständerne nu i dagh på Rådhuset
före-hade emoth Abraham Melchersson, och fördenskull om Beslutet
icke kunde komma tillhopa. Men Bönderne luppe seden han dem
med stoor sorg och möde sluppit hade, in vpå konungzgården
igen, der Hertigen widstades, och vtgiorde twå af sitt medel till
H. F. N:de, hwilka berätta skulle, hwadh af Erkiebiskopen dem
war swaret. Hertigen vtkom med be:te twå Bönder i Swalan till
dem, och sade : I hafwe, gode Män, låtit migh förstå eder begären
och wilie; så will iagh åter låta eder förstå igen min wilie. Och
altså hade han en af de twå Bönderne fram till att tala vthaf
Swalan neder till Almogen. Denne sade: I gode Män, H. F. N:des
vpsåth är, att han will låte reenskrifwe Beslutet, och det seden i
morgon sielf vnderskrifwe och besegle; hwilket skall och eder
tillstädies. Dernäst talade Fursten sielf till dem, och sade: Thet
skall så skee, dannemän, som denne sagt hafwer; och då skole i
få see, hwilke som hålla medh konungen och migh, heller medh
Adelen och Biskoperne, ty få Adelen wäldet och Biskoperne råda,
så skole i förnimma, hwilket blodbadh de skole reda eder.
Allmogen ropade med ett högt ljud, och begärte, att H. F. N:de
wille taga dem i hägn och förswar. Fursten sade: Wille i stå
bij medh mig? Bönderne swarede, Ja, Ja, Ja, räckiandes der
medh hwar vpp sin hand. Hertigen sade ytterligare: Effter, I
gode Män, töfwe denne natt för min skuld, så will iagh gifwe
Eist. Bibliot ek. II. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
