Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande Johan Adler Salvii upphöjelse till Riksråd, meddelade af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
c. t. odhner.
10
stigit allt högre i hennes gunst; härtill bidrog, förutom hennes
ovilja mot Salvii motståndare Oxenstjernorna, äfven Salvii
beredvillighet att stå till tjenst med penningförsträckningar samt hans
inställsamma och skickligt affattade skrifvelser. Redan i bref af
den 10 april 1647, samma dag då hon afsände ett bref med de
skarpaste förebråelser till Johan Oxenstjerna, bad hon Salvius vara
försäkrad, att när han en gång komme med freden åter till sitt
land, hans tjenster skulle "med senatoria dignitate recompenseras" ;
ja hon tillade, att "der såsom någon högre gradus honoris vore,
skulle jag ingen sky draga Eder den att conferera" — härmed
syftade hon naturligtvis på rikskanslersämbetet, till hvilket han
kunde upphöjas efter Axel Oxenstjernas bortgång. Emellertid då
det drog ut på tiden med fredsslutet, och med år 1648 trettionde
året af Salvii verksamhet i statens tjenst ingick, beslöt hon att
redan nu sätta i verket sin länge hysta afsigt att upptaga Salvius
i rådet. Enligt Chanuts uppgift meddelade hon sig i förväg med
rikskansleren, riksdrotsen och riksmarsken, men alla tre afstyrkte
saken, rikskansleren i starka ordalag. Kansleren hade icke långt
förut genom åtskilliga på hemlig väg åtkomna afskrifter ur de
franska legaternas brefväxling, fått bekräftelse på sin länge hysta
misstanke, att Salvius i förbund med fransmännen arbetat på att
ingifva drottningen misstroende och ovilja emot hans slägt (se
Odhner a. st. ss. 218, 219); han förklarade derför, att drottningen
genom att införa Salvius i råclet skulle drifva honom sjelf ur
detsamma. Detta oaktadt föredrog drottningen saken i rådet den
27 mars 1648. Om detta märkliga rådsmöte lemna följande
handlingar närmare underrättelser. Rådsprotokollet och Chanuts bref,
hvilket senare sannolikt stödjer sig på drottningens egna
uppgifter, stämma i allt väsentligt öfverens och äfven i flere detaljer;
hufvudsakliga skilnaden är, att öfverläggningen i Chanuts bref mera
får utseende af en dialog emellan drottningen och Axel
Oxenstjerna, för hvilken temligen utförligt redogöres, i protokollet åter
framstår såsom en diskussion emellan flere, hvilken blifvit af
sekreteraren återgifven i några korta drag och med uteslutande af
skarpa och anstötliga uttryck. Vid läsningen af dessa handlingar
kan man ej undgå att intagas af beundran för den unga 21-åriga
drottningen, då man ser, med hvilken skicklighet och kraft hon,
såsom Geijer yttrar, "försökte sitt välde öfver åldrige statsmän
och krigare, för hvilka Europa darrat, och tystade dem genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
