Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
xaver liske.
64
med desamma; krigskostnaderna hafva å båda sidor eftergifvits;
för konung Gustafs, Eriks och sina egna skulder skall konungen
af Sverige, sedan han först terminvis betalat Danmark, erlägga
75,000 rdr; den egentliga skuldsumman belöper sig till vida mera,
ty den räknades uppgå ända till 400,000 rdr.
Hvad nu angår E. K. M:ts förhållande till de båda
konungarne, så behagade E. K. M. ihågkomma, att vi med afseende på
konungen af Sverige icke haft att åberopa några foedera, på grund
af hvilka vi skulle kunnat förmå honom att rättfärdiga sig inför
E. K. M., med undantag af det slägtskapsband, hvari E. K. M.
mecl honom täckts stå.
Men hvarje gång man kom till tals med svenskarne, hvilket
ofta inträffade, klagade de att denna slägtskap och konungens af
Sverige förbindelse med E. K. M. vore grunden till hans
fångenskap och olyckor och detta så mycket mera som han nu vore
utesluten från det mosko wi tiska fördraget, hvilket ögonsken ligen
hade mera vigt för honom än för E. K. M., ty för E. K. M. hade
det företrädesvis blott för Liflands skull någon betydelse, men att
man icke vunnit någon trygghet för detta land genom
ofvannämda fördrag vore klart af sjelfva förloppet, enär moskowiten,
säker ifrån E. K. M:ts sida, nu vändt sig mot konungen af Sverige
och så ansatt honom, att han redan aftvingat honom detta
fredsslut såsom ett första vilkor och väl ännu skall uttränga honom
ur Lifland ; äfven frukta de för Finlands öde under den stundande
vintern.
Vi sökte trösta svenskarne så godt vi kunde, anförande de
bästa skäl vi visste och förebärande ej så mycket necessitas eller
nödtvånget, hvarifrån clen store Gudens nåd ännu bevarat E. K. M.,
utan andra omständigheter. Men för dem in ea fortuna var det
ej fråga om blott goda ord utan kraftig hjelp; men vi kunde
intill det sista icke lofva dem något, då vi i detta afseende icke
hade något uppdrag och icke ville taga denna sak på vårt
ansvar.
Ehuru vi sökte ingjuta hopp och mod hos dem, yttrade
likväl kansleren vid slutet till en af oss: uOm I icke haden
öfvergifvit oss i ’ vår stora nöd, så skulle vi strax gjort allt hvad I
haden åstundat, men I hafven drifvit oss att annorstädes söka
hjelp och räddning, till sist hos moskowiten sjelf."
Hvad hade vi då vidare att göra, då vi icke kunde lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
