Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
polsk litteratur rörande sveriges historia.
419
Men Ryssland fordrar afträdandet af Litthauen intill Beresina,
invände härtill De Lumbres.
Det är icke sant, svarade Prazmowski, frågan gäller blott
Smolensk och detta skola vi afträda.
Detta hetsiga samtal förde ej till något resultat; De Lumbres
lemnade Thorn och for till Danzig, hvilket hos de allierade
framkallade stor tillfredsställelse.
Österrikarne misstänkte kron-storkanslern, att han det oaktadt
var i hemligt förstånd med De Lumbres, hvilket ej var att undra
på, då Prazmowski helt och hållet stod på drottningens sida.
Men det här anförda samtalet fördes dock utan tvifvel icke för
syns skull, ty vid denna tid togs alla polske statsmäns
uppmärksamhet ifrigt i anspråk af frågan om freden med Sverige eller
Ryssland skulle medföra för landet större fördel, och visserligen
skulle i sakernas dåvarande läge freden med Ryssland varit för
Polen fördelaktigare, då Sverige för det närvarande ej mera kunde
skada Polen, sedan det åsamkat sig så talrika fiender, då deremot
Ryssland var stadt i tillväxt och redan hade utvecklat en ofantlig
makt. Men det oaktadt öfvergick kron-storkansleren senare helt
och hållet till drottningens planer om fred med Sverige och krig
med Ryssland.
Österrikarne "hade ögonskenligen på thorner-mötet satt såsom
sitt mål att tillintetgöra den afsedda kongressen med Sverige eller
åtminstone att påyrka dess uppskjutande till en senare tid, på
det de allierade härarne måtte få tid att i Danmark vinna fördelar
öfver svenskarne.
Polackerne hyste dock mindre förtroende till dessa härar,
hvilkas framgångar framför allt berodde på clen kraft, hvarmed den
holländska flottan skulle uppträda; de voro derför en tid till och
med betänkte på att återkalla Czarniecki från Danmark och hade
till sist den öfvertygelsen, att det försvagade och splittrade Polen
oundgängligen behöfde fred.
Under sådana förhållanden blef det österrikarnes uppgift att
vid thorner-mötet söka afböja hvarje beslut, utan att dock skulden
för ett sådant resultat skulle hvila på dem. De beslöto derför,
att icke öfvergifva Danmark, men derför icke påtaga sig
ansvarigheten härför, utan öfverlemna detta åt det kurfurstliga sändebudet
och imellertid söka vinna för sin sak de båda polska sändebuden,
wojwoclerna Leszczynski och Naruszewicz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
