Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
polsk litteratur rörande sveriges historia.
419
ens hade försäkrat sig om österrikisk hjelp emot czaren eller
följt Österrikes råd, d. v. s. underhandlade med Sverige i stället
för med Moskau. Den kortsynta och tanklösa republiken tillät
till och med att förbundet med Österrike slappnade, ty det är
en naturlig sak, att detta fördrag, som var afslutadt emot den
enes vilja och emot bådaderas intresse, icke litet måste skada de
vänskapliga förhållandena dem imellan, då dessa genom
drottningens lidelsefullhet och wiener-kabinettets öfverdrifna försigtighet
och långsamhet redan lidit icke litet afbräck. Dessutom erbjöd
det österrikisk-polska förbundet första tillfället till en förening
mellan Österrike och Preussen på Polens bekostnad och till bådas
närmande till Moskau; ty medan Österrike medlade mellan Polen
och czaren, gjorde det likasom den första bekantskapen med
mo-skowiten. På dubbelt sätt förlorade således Polen, såväl genom
förlusten af de fördelar, som härflöto af förbundet med Österrike,
som ock genom den skada, som följde för republiken af de tre
makternas närmande till hvarandra.
I hvarje hänseende kan man anse freden i Oliva såsom den
tydliga begynnelsen till polska rikets och folkets förfall utåt.
Denna fred visade icke blott, att Polen redan förlorat principatet
i norden, utan att det till och med ej utan främmande hjelp kunde
värja sig mot svenskarnes, kosackernes och moskowiternes invasion
och måste köpa fred genom stora uppoffringar, i det de måste
afträda eller såsom pant afstå såväl till fienden som
bundsförvandterne länder, som det aldrig mer skulle återbekomma.
Österrike fordrade visserligen icke någon belöning för nabostatens
befrielse, men det lemnade denna nu åt sig sjelf i striderna mot
moskowiten, på samma gång förutom czaren kosackerne ännu
alltjemt voro för republiken farliga och Turkiet, som hunnit till
höjden af sin makt, visade sig med sina alltid beredvilliga tartarer
ännu mera hotande. Vanmäktig sjönk således den polska makten,
medan den svenska fortfarande egde bestånd, den preussiska
och moskowitiska hastigt tillväxte och det mäktiga,
eröfrings-lystna Turkiet icke blott hotade Polen utan äfven den österrikiska
monarkien, på hvars uppehållande det för republiken låg så
stor vigt. Om Polens existens deremot bekymrade sig ingen,
hvarken kurfursten, som blott hade sina egna intressen i sigte,
eller kejsaren, som äfven blef likgiltig derför och egentligen blott
rigtade sin uppmärksamhet på det mot honom fiendtliga Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
