Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 3) Handlingar rörande Sveriges Historia. Af G. Djurklou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
k. gustaf den förstes registratur. vi.
XvIi
allt detta tager konungens uppmärksamhet i anspråk, hindrar det
honom icke att ingripa äfven i de obetydligaste detaljer i förvaltningen.
An meddelar han sina fogdar föreskrifter om skattesmörets samlande
i tunnor, der det skall »stötis til hope så at wårt gagn ther medh
skee kan», än skrifver han om oxar, som skola slagtas och saltas
samt sändas upp med hudarne och talgen, och än förordnar han om
uppskickande af »någre freszer» (frisiska hästar), som böra föras af
en »troen karl, som icke strecker för fort med thorn at the
forderf-fues». Sina fogdars och höfvidsmäns räkenskaper granskar han sjelf
och gör deröfver sina anmärkningar. Så t. ex. skrifver han till Jöns
Olsson (Lilliesparre) på Kalmar den 2 Maj bland annat följande :
»Wij lathe tiig Jöns förstå att Mester Jon slotsscriffuare på Kalmarne
her haffuer warit her hoss med thwenne årss räkenskap then wij
haffuä lathit anama Entog att månge sticker äre wtgiffne och
jn-scriffne i Räkänskapen epter tin befalning the ther platt jnthet hade
giortz behoff att wptikna i wår wtgifft eller Rekenskap. Wij wette
jcke om wår taske wii recke tiil att holla tig eller någhen annen af
wåre befalnigzmen frij slå pampan wppe mett örther, Tystöll, win
oc annett slikt.» Han förgäter icke heller att tillse om och hvarest
några clenodier stå att vinna. Yid uppgörelsen om all den
lösegendom, som fans på hr Thure Jönssons gård Lindholmen, skall »thet
solf, monstrancia, kalkar och annet» skickas till Stockholm. Det
missnöje, som hans ekonomiska närgångenhet mot kyrkorna alstrat,
kräfver dock varsamhet. När han derföre af Jöns Olsson på Kalmare
slott infordrar »thet silff tu rörer j Cappeledh» tillägger han
uttryckligen att det skall ske så »at ther intit rycte eller taal wtaff
kommer», och om den guldkalk han fått reda på i Upsala domkyrka
skrifver han till djäknen hr Jöns Laurentii och ber honom att, då
»gudz tienist then förwthen well oppeholles kan», så beställa och
förarbeta hos de andre gode män i kapitlet att »the welle begaffue»
honom »medt samma kalk för en tilbörlig skenk» ; dock skall detta
så »med lempe bestelies» att denna hans förmaning »icke hoss them
förmerkt bliffuer». Med kännedom om konungens kynne kan det
knappast anses såsom en tillfällighet att samme hr Jöns på samma
dag får emottaga ett maktbref på Upsala stift »att stå i Biscop
stadh, styre och regäre både j staden och stichtet öffuer ali then dell
Biscops regementhet tiilhörett». De trängande behofven för riksens
gäld och andra högnödige tarfvor tvingade konungen att uppsöka alla
utvägar till bristens afhjelpande, och detta sökande blef en vana,
som icke upphörde då behofvet ej längre förefans. De kommande
årens registratur och godsrestitutionerna under hans söners regering
vittna derom.
I allt — så det stora som det lilla — röjer sig konungens
omtanke, klokhet och varsamhet. Öfverallt vakar hans öga, i allt griper
han in med sin säkra hand, hårdare eller lättare efter
omständigheterna. Den närmare bekantskap med den starkt centraliserade
förvaltningen och den belysning från alla sidor, hvaruti konungei^s per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
