Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 4) Illustrerad Verldshistoria från Äldsta till Nyaste tid. Af Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIiI
granskningar och anmälningar.
26
der stå, tjena till att gifva den rätta färgen åt hans skildring; de
hafva fått för oss en alltför pregnant betydelse för att med fördel
kunna brukas om Israels barn; och låt vara att David en tid förde
ett äfventyrligt lif »i Judas bergsland» — vi befara dock att lusten
för ett pikant uttryck framkallat tilläggsordet »stigman.» Till de
tider, som här äro i fråga, till källornas beskaffenhet, de assyriska
stenskrifterna och den till språket enkla, till förklaringen ofta brydsamma
judiska historieskrifningen passar bäst en enkel stil. Lånas ej
skildringens färgläggning från hvad urkunderna sjelfva gifva vid handen,
löper den fara att blifva falsk, helst i fråga om 2—3000 år
aflägsna tider. Det synes oss dessutom, som om ordrikedomen
stundom ej gömde motsvarande rikedom i innehållet, t. ex. vid
skildringen af fenicernas kolonier och handel ; der hade meddelandet af några
flere faktiska uppgifter i vårt tycke varit af högsta intresse och mer
än uppvägt den konstrikt utarbetade stilen; på samma sätt vid
kapitlet om kaldeernas gudsdyrkan, vetenskap och slöjd, vid frågan om
deras beundransvärda arbeten t. ex. i mått- och vigtberäkningar,
dessas tillämpning på myntet och dessa måttens vandring öfver Asien
och arkipelagens Öar till Grekland (sid. 83, 86, 93 f.). Med ett ord:
mindre »sounds», mer »things.» Det skulle visserligen hafva fordrat
förberedelser och någon tid, längre måhända än hvad som stått förf.
till buds.
Vi nämnde några ord om David. Konungen, som stiftade det
stora israelitiska riket och häfdade dess sjelfständighet mot grannarne,
ännu mer den brottslige mannen, som likväl uppriktigt ångrade och
djupt förödmjukade sig, skalden, vid hvars namn den skönaste
religiösa diktning är fästad, som något folk haft, hade förtjent en
varsammare behandling, låt vara också att hans bild blifvit af en senare
tid förskönad. Ar det fråga om en sådan man, då tro vi, att man
ej företrädesvis får framdraga de dåliga lidelsernas utbrott,
fastmera bör skildringens grundton hållas i ljus, om än, när så
behöfves, med starka skuggor. Varsamhet är framför allt på sin plats
i en populär framställning, der den kritiska forskningen ej får
framlägga sina tvifvelsmål och inga noter förklara eller bevisa den
hypotetiska uppfattningen i texten. Ett motsatt förfaringssätt är i bästa
fall obetänksamt. Vi tro derföre, att förf. ej kan fritagas från
beskyllningen att ha visat brist på en sådan historisk takt, som vi här
antydt, i sin skildring af Davids förhållande till Saul och filistéerna.
På samma gång ofullständig och käck i uttrycken beror den på en
tolkning af de afgörande ställena (t. ex. 1 Sam. 28 och 29),
som knappt får anses for annat än subjektiv. Förf. har för öfrigt
i denna fråga intagit ungefär samma ståndpunkt som Duncker —
men den senare kan i sitt verk framlägga sina bevis. At profeterna
vill förf. visserligen göra rättvisa (s. 129); utdrag ur deras tal
anföras, till öfverflöd till och med i förhållande till utrymmet (liksom i
allmänhet urkundscitat) men på de ställen (s. 123 och 126), der
deras verksamhet egentligen får sin dom, håller sig förf. efter vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
