Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 4) Illustrerad Verldshistoria från Äldsta till Nyaste tid. Af Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIiI
granskningar och anmälningar.
36
fände. Till det sedliga förfallet, som under det 5:te århundradet
framträder hos grekerna, var orsaken visserligen, såsom det
antydes, att den grekiska gudaverlden, alltför menskliggjord, ej kunde
på längden tillfredsställa det religiösa behofvet: men dermed
sammanhängde, att en sedlighet, som blott stödde sig på fäderneärfd sed
eller de enskildes sedliga takt, ej kunde hålla stånd mot de
tillströmmande rikedomarnes lockelser, de egennyttiga sträfvandena och
partilidelserna. Men att nu ej endast vantro eller otro fick
herraväldet, utan att den filosofiska tanken bröt sig fram och allt klarare
utvecklade sig, detta är icke det obetydligaste bland det mångfaldiga,
som utgör Greklands storhet och man har ej rätt att på filosoferna
vältra skulden för gudlösheten. Ett utvecklingsskede af denna
filosofi representerade sotistiken och man måste derföre skilja
densamma från de enskilda sofisterna och deras verksamhet. Bland dessa
åter handlade ju icke alla afsigtligt gudlöst eller lättsinnigt och
kunna derföre icke heller alla sammanslås under en förkastelsedom.
I Athen funno de visserligen för sin verksamhet det bästa arbetsfält,
men detta återigen är något annat än hvad förf. säger: »att
sofisterna och rhetorerna ej voro en konstgjord, utifrån införd
företeelse» (?), utan »utgingo ur sjelfva Athens innersta, ur dess
författning och dess offentliga seder». Be förnämsta ibland dem härstammade
dock från andra städer än Athen och de verkade på många andra
ställen. De äro derföre i allmänhet att anse som förkunnarne af en
förderfvad tids lefnadsvishet ; men i detta som i annat gick Athen visserligen
i spetsen för grekerna. Men just af denna tid utaf sedligt förvildande,
af oblandad egennytta, af gudlöshet och lastbarhet, ur hvilken
sofisterna framgingo, sakna vi hos förf. en sammanhängande och nog
kraftig framställning. A andra sidan borde också hafva framhållits,
hur sofistiken i visst afseende intog en ståndpunkt högre än den
naiva folktrons, att den bars upp af en idé, som inom sig hade
möjligheten till utveckling, och att slutligen Sokrates sjelf i ett afseende
stod på sofistikens grund, var, äfven han, en son af sin tid liksom af
Athen. Men just i afseende på denne Sokrates måste man vidare tvifla
på dens lämplighet att skildra hans betydelse, som tror sig kunna
komma ifrån honom med sådana uttryck som dessa: att Sokrates var
»skaparen af det sunda förnuftets filosofi» (s. 409), att han
»återfann den klippa, på hvilken man borde bygga, samvetet,
mennisko-värdet, menniskans hjerta» (s. 408), »att han ville frigöra den
sedliga känslan, kring hvilken sofisterna hopat så många moln»; att han
lärde tillvaron af »en sedlig gud» o. s. v. leke heller tro vi att
skildringarna sid. 408, 410 och följ. lästa i ett sammanhang skola
rubba detta tvifvel. Man jämföre äfven redogörelsen för
»beskyllningarne» och »anklagelsepunkterna» s. 410 och 412. Någon egen
konseqvent uppfattning af Sokrates’ ställning och af det berättigade
uti anklagelserna mot honom finner man ej heller hos förf. under
hans skildring. Sokrates’ daimonion återgifves s. 412 till en
början med »skyddsande», en oriktig och för uppfattningen vilsele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
