Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
H. HILDEBRAND.
8
särskildt det eller det helgonet, det eller det heliga föremålet,
den ena eller andra trossatsen. Först när denna förändring
hade inträdt, kan man säga att afgiften gafs för gillets bohof,
för att efter dess speciela stadgar användas. Detta var dock
icke den enda förändringen, som följde med uppkomsten af
medeltidsgillena och deras inrättande i städerna. Under det förut i
allmänhet rådde inom landet husslöjd för åstadkommande af allt
hvad man behöfde i huset, för det dagliga lifvet och för
striderna, blefvo nu städerna härdar för handtverksmessigt arbete.
Hvarje yrke utbildade sig särskildt och idkades af flere mästare
med deras folk. Man kände då behof af sammanhållning, och
småningom uppkom seden, att alla af samma yrke eller af
beslägtade yrken bildade ett gille, äfven det med delvis religiös
bestämmelse. I dessa senare gillen framträder särdeles tydlig
en sida, som aldrig fattades hos medeltidsgillena i allmänhet,
pligten af ömsesidigt bistånd.
Således, för att i korthet sammanfatta det föregående,
hedentidens gillen voro föreningen af grannar afsedda att hembära
deras hyllning åt föremål för deras dyrkan eller undersåtliga
vördnad, med eller utan särskildt gillehus; med gillepligten voro
förenade festliga samqväm, och det hela berodde på och
befrämjade känslan af sammanhörighet och skyldighet att hjelpa den
ena den andra. Medeltidens gillen voro föreningar af grannar
eller af yrkesbröder eller af folk af olika stånd och olika
hemvist, med bestämd reglementerad verksamhet, med uppgift att
på ett mycket specielt sätt främja gudstjensten, och med noga
stadgad föreskrift om gillesyskonens skyldighet att inbördes hjelpa
hvarandra, icke så mycket i detta lifvet, som vid deras
öfvergång till och under deras vistelse i det eviga lifvet med dess
förgård skärselden.
Gillena bibehöllo således fortfarande sin förbindelse med det
religiösa lifvet. De hedniska gillena voro i och för sig
gudstjenst, de kristna främjade gudstjensten, stodo under presterlig
uppsigt och hugnades med andliga förmåner. Att tillhöra ett
gille var i den romerska kyrkans ögon något berömvärdt. Genom
sin helgd gaf således kyrkan åt gilles-institutionen en större
betydelse än hvad hon törhända annars haft.
Yi kunna således i Norge tidigare än i de andra nordiska
landen uppvisa fullt utbildade medeltidsgillen; det är icke derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
