Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
H. HILDEBRAND.
14
mannen och. stolbröderna hade vissa förmoner, penningar, öl och
rätt att medföra gäster
En närmare granskning af denna och andra danska
gillestadgar visar, huru mycket större rol gillena spelade i Danmark
än i Norge. Under tider af borgerlig oordning, sådana som
medeltidens äldre skeden voro, kunde man visserligen behöfva sluta
sig samman till gemensam säkerhet. Medvetandet att ega ett
starkt stöd gaf den enskilde en lifvande känsla af trygghet och
ökade hans verksamhetskraft, i synnerhet när medlemmarne af
ett gille hade gemensam verksamhetskrets. Som en del af ett
större helt kände hvar gillesbroder sig solidariskt ansvarig med
alla de andra, skyldig att främja det helas anseende och makt
såväl genom eget välförhållande som genom en fast hållning mot
alla dem som stodo utanför. Som gillena företrädesvis
uppkommo i städerna, kunde de på deras och på stadsnäringarnes
utveckling utöfva ett stort och välgörande inflytande. I ali
synnerhet som det fanns ett visst samband mellan de åt samma
helgon invigda gillen, ja, som det synes hafva åtminstone till en
tid funnits ett broderskap, som omfattade de flesta af landets
yppersta män, kan man lätt förstå, hvilken känsla af kraft en
gillebroder skulle få vid tanken att här och der i landet hade
han personer, som voro skyldige att taga hans parti, om sådant
behöfdes.
Men denna känsla af sammanhörighet kunde gifva mer än
kraft, den kunde ingifva öfvermod och medförde för samhället
stora vådor. Det är redan betecknande, att den helige Knuts
gillebröder i Slesvig reste sig och togo lifvet af Danmarks
konung Nils, den svenske konung Inges måg (1134). Men vida
farligare var den i smyg undergräfvande makt, som gillena hade
inom samhället. Det var här icke nog med att gillesyskonen
hade förpligtelser till ömsesidig hjelpsamhet eller att gillet
utgjorde ett helt, hvilket i viss mon öfvertog slägtens rätt till den
enskilde, så att t. ex. om en gillebroder hade dödats, den
brottslige måste gifva äfven åt gillet ersättning för den förlust som
detta hade lidit. Att vara medlem af ett gille, i synnerhet af
ett af de förnämligare, innebar i och för sig en stor förmon; i
tvister mellan en gillebroder och en som icke tillhörde något
*) Dessa stadgar finnas tryckta som bilaga till P. Kofod Anchers
afhandling Om gamle Danske Gilder ocli deres Undergång (Köpenhamn 1780).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
