Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
H. HILDEBRAND.
20
Båda dessa åsigter — eller dessa tre, om vi taga med i
räkningen äfven den som hr Furnivall antyder — förråda en
betydande grad af ensidighet. Forskningens historia visar mången
gång liknande fall, då den enskilde forskaren egnar så mycken
uppmärksamhet åt ett litet område af sitt arbetsfält, att han
icke får någon öfrig att egna åt återstoden, eller att personer
med liflig fantasi och med lätthet att uppgöra en förslagsmening,
envist hylla den, och ehuru de hafva den rätta förklaringen för
ögonen, ja så godt som vidröra henne, likväl använda henne,
delvis, allenast till ytterligare stöd för sina förut fattade
meningar. Föreningen af personer, i främsta rummet af grannar, för
religiösa ändamål, med hvilka man förenade sällskaplig glädje,
en förening, som helt naturligt stärkte, just på grund af samlifvet,
de gemensamma intressena och framkallade helt omedvetet
känslan att man måste bistå hvarandra, eller den medvetna seden,
att man sökte äfven efter döden en sammanhållning i en
gemensam begrafningsplats, är helt mensklig, vi kunna vänta oss att
finna denna sed så godt som allestädes; vi bekymra oss dock
icke nu om samtliga yttringar af denna menskliga drift, det är
nog att å nyo påminna derom huru detta drag återfinnes som
ursprungligt hos flera af Europas indoeuropeiska folk. Att en
sådan sammanslutning från början afsåg, att åt sammanlefnaden
gifva en fasthet och ett stöd som familjelifvet ej mera skänkte,
är nog mycket riktigt, men denna familjebandets otillräcklighet
yppade sig öfverallt, och måste således äfven utom England
framkalla utomordentliga åtgärder för att man skulle få det
skydd som de för handen varande förhållande icke längre gåfvo.
Offerföreningarne i Norden och offerföreningarne i Rom, särskildt
på det senare stället, der den romerska statens
lagstiftnings-begär hade framkallat detaljerade stadganden, hafva allt för
mycket slägttycke med det väsendtliga i de engelska gillena för
att vi skulle helt enkelt få lemna dem å sidan, och att gillena
vindicera ett ensidigt engelskt ursprung. En annan sak är det
om man påstår, att den hos Europas bildade folk allmänt
förekommande seden att bilda föreningar med religiös uppgift men
derjemte med bisyftemål, först fingo sin medeltidskaraktär
utbildad i England. Detta är rimligare; huruvida det är fullt
berättigadt skola vi framdeles söka pröfva. Hr Smiths ^åsigt torde
icke behöfva efter den föregående framställningen någon utför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
