Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
H. HILDEBRAND.
28
den tidigt förekommande seden att två kloster slöto sig nära
intill hvarandra, så att mellan samtlige deras medlemmar skulle
råda så stor och brinnande kärlek som om de vistades alla på
samma ställe; om någon i ettdera klostret dog, skulle samtliga
qvarlefvande bröderna i båda inom en månad hafva, till båtnad
för den hädangångnes själ, genomläst hela psaltaren. Denna sed
att åt andra, såväl personer som stiftelser gifva, medelst
vänskaps- och broderskapsbref, andel i sina andliga skatter, behålla
klostren ända mot medeltidens slut; de utöfvade den kanske
allramest då, emedan vid den tiden begäret att erhålla de
för-moner, med hvilka ett dylikt brödraskapsbref köptes, var mycket
lifligt. I enstaka gillestatuter framhålles framför allt annat denna
pligt till kristlig inbördes kärlek; så heter det i en dansk gille
-stadga af år 1404: "Veten, bröder och systrar, att gillet blifvit
bildadt icke för dryckenskaps eller begärelsers skuld, utan till
inbördes hjelp, understöd och vänskap, och på det en broder ej
må vägra att bistå en broder som är stadd i nöd". En senare
tysk forskare i samma ämne, Hartwig, framhåller A) äfven
föreningen af kristna och hedniska element, men hänvisar med
afseende på det senare, till de romerska
begrafningshjelps-för-eningarne, hvilka, när kristendomen utbreddes inom det romerska
riket, inom detta förekommo nästan allestädes. I de nybildade
germaniska rikena väcktes, till en del i följd häraf,
benägenheten att förena sig till gemensamt fullgörande af goda verk eller,
under tider af starkt öfvervåld, till gemensamt värn och till
bevisande af inbördes kärlek.
I grunden äro de olika meningarne icke svåra att förena.
Begäret att åstadkomma en förening mellan på ett eller annat
vis sammanhörande personer är, såsom vi sett, allmänt europeiskt,
och kunde icke gerna undgå att erkännas och i någon mon
ombildas af kristendomen. Detta kunde hafva skett allestädes,
hvarest den kristna brödrakärleken fann, vid kristendomens
införande, före sig de gamla hedniska föreningarne. Det kunde
hafva skett alldeles sjelfständigt i Norden, men eftersom
kristendomen tidigare hade vunnit insteg i andra riken, hade i dem
tidigare dessa hedniskt-kristna brödraskap uppkommit, och på
grund häraf fingo de nordiska gillena, när de blefvo föremål för
’) I första delen af Forschungen zur deutschen Geschichte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
