Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
MEDELTIDSGILLENA I SVERIGE.
35
sade mästarnes ömsesidiga rättigheter och bestämde deras
förhållande till arbetarne. Äfven kräfde upprätthållandet af
föreningens anseende och goda förstånd med det öfriga folket ett
noggrannt aktgifvande på föreningsmedlemmarnes vandel och
arbete. Såväl för att bereda skydd som för att kunna utöfva nödig
kontroll, yrkades tidigt, att alla som inom samma ort idkade
samma handtverk, skulle inträda i gillet. För så vidt staden,
sedan gillena hade blifvit erkända som lagliga korporationer och
myndigheter, åt dem öfverlåtit ransaknings- och domsrätten i allt
som rörde handtverket, var det för upprätthållande af god
ordning rent af nödvändigt att ingen yrkesidkare höll sig afsöndrad.
Häri låg icke från början något af hvad man i senare tider
blifvit van att kalla skråtvång; rättigheten att idka ett handtverk
var icke fästad vid gillet, för att till förmon för några få
utestänga de många från rätten att arbeta, utan tvärtom afsågs
dermed det gemensamma bästa.
Alltid förblefvo dock förhållandena icke sådana.
Handtver-karegillena började i vestra Europa uppkomma mot slutet af
1000-, men i synnerhet under loppet af 1100-talet och vunno
erkännande af myndigheterna i och öfver staden. Handtverket
var väl i de flesta fall ämnadt att fylla hvar särskild orts behof,
men mången gång kändes mera gemensamheten i arbetet än
gemensamheten i boningsort, och handtverkarne af samma slag i
ett lands olika städer bildade stora föreningar. Vissa länd
utmärkte sig äfven framför andra genom fabriksidkande städer, och
de gillen som förenade idkarne af det hufvudsakliga handtverket,
vunno tidigt ett afgörande framsteg före de öfriga. Så var det
i England och Flandern med väfvarne.
Ju mer händt verksskicklighet en ökades samt handtverkarne
vunno i anseende och välstånd, desto mera ovilliga blefvo de att
böja sig för de rike köpmännen och patricierna. Spänningen
mellan de olika partierna utbröt ofta i öppen och våldsam strid.
Detta gäller framför allt 1300-talet, under hvars början i allmänhet
borgerskapets lägre afdelningar tillkämpade sig herraväldet. Men
en revolution i demokratisk anda drager oftast andra efter sig.
Det ökade anseende, som handtverket hade fått och som satte
handtverkarne i stånd att vinna denna seger, gjorde också stora
massor af menniskor benägne att egna sig åt handtverket, och
det gamla förhållandet, att hvar och en af de många mästarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
