- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Tredje delen /
36

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

H. HILDEBRAND.

36

arbetade med ytterst få gesäller började försvinna. Det blef nu
småningom en stor olikhet mellan. stora och små mästare, och
på samma gång blef skilnaden mellan mästare och arbetare af
större betydelse: på samma gång som flertalet af handtverkarne
fingo stanna vid att vara simpla arbetare, begynte dessa att
trots sin underordnade ställning, väcka hos mästarne en viss oro.
Särskildt sedan digerdöden förtunnat de arbetandes led, fordrade
de efterlefvande drygare arbetslöner, hvilket mångenstädes
framkallade stadsmyndigheternas påbud att allt skulle förblifva vid
det gamla. Ej heller nöjde sig mycket längre gesällerna att
tillhöra, såsom osjelfständiga medlemmar, de allmänna gillena, i
hvilka mästarne hade uteslutande herravälde; från och med
början af 1400-talet voro de så många och hade de förstått att
tillvinna sig så stort anseende, att stadsmyndigheterna medgåfvo
upprättande af gesällgillen. Så bildade år 1403 bagaregesällerna
i Köpenhamn med tillstånd af rådet och bagaregillet ett eget’
åt den heliga Katarina invigdt gille.

De utländska gillestadgarne innehålla bestämmelser om
medlemmarne och deras arbete samt om deras inbördes förhållande.
För inträde fordrades god frejd, mången gång äfven äkta börd,
en viss afgift samt arbetsskicklighet, hvilken mångenstädes måste
styrkas medelst framlemnande af ett mästareprof. Öfver
utbildningen af handtverksskickligheten vakades, i det nybörjaren
upptogs som lärling med skyldighet att genomgå en viss pröfvotid.

Om en person var medlem af ett gille, ansågs i allmänhet
hela hans hus vara i detta intaget, hvadan son eller dotter
åtminstone på billigare vilkor än andra blef verklig medlem af
gillet och enka fick fortsätta mannens rörelse. Öfver arbetet och
öfver de för detta använda råämnena och redskapen vakades
med mycken noggrannhet, hvadan äfven stadganden härom pläga
vara mycket detaljerade; så mycket mera kunde man behöfva
öfvervaka varorna, som i äldre tider handtverkaren ofta handlade
med de varor som behöfdes för hans handtverk. I spetsen för
gillet stod vanligen en ålderman, som i den äldsta tiden plägade
nämnas af stadens herre, men sedermera oftast utsågs af
gilles-medlemmarne sjelfva. I stadgarne för handtverkareföreningarne
förekomma äfven de föreskrifter som vi förut uppmärksammat
med anledning af de religiöst-sociala gillena, om gemensamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 17:38:41 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/histbib/3/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free