Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
MEDELTIDSGILLENA I SVERIGE.
43
verkaregillen funnos t. ex. i Stockholm. I urkunderna och i
stadens böcker omtalas visserligen en hel mängd handtverkare af
högre och lägre slag, men vi kunna icke a priori antaga att
gillena voro lika många som de olika slagen af handtverkare,
alldenstund det hände att flera slag af hantdverkare voro förenade
i samma gille, liksom det å andra sidan visserligen hände, att
man fordom på flera händer och på olika gillen fördelade
handtverk, som nu anses kunna utöfvas af en och samma mästare.
Exempel på det samma finna vi ofta t. ex. i de tyska städerna.
Ett bevis på det förra kunna vi hemta redan deraf, att en af
1400-talets yppersta svenska konstnärer, Albert, hvilken genom
gifte fick ett hus vid den nuvarande Stadssmedjegatan, i
urkunderna kallas än Albertus pictor (målare) än Albert perlastickare
eller broderare. Då en handtverkare icke fick gripa in på ett
annat gilles område — och målarne räknades under medeltiden
bland handtverkarne — torde vi få taga för gifvet att inga
gille-stadgar skilde målare från dem som prydde lärft och andra tyger
med perlor och konstrika broderier, ett yrke som var så ansedt,
att de som idkade det plägade utmärkas med hederstiteln mästare.
De flesta perlstickare i Stockholm mot medeltidens slut synas
hafva varit af utländsk, ofta af flandrisk börd.
Då handtverksgillena hade en väsendtlig betydelse för det
praktiska lifvet, och således icke nöjde sig med allenast sociala
och religiösa uppgifter, måste de framför alla andra hafva haft
noggrant formulerade stadgar eller som de kallades skrån,
hvilket namn sedermera kommit att användas, ehuru oegentligt, för
sjelfva gillena. Tio handtverkareskrån från medeltiden jämte
tillhörande handlingar samt några yngre stadgar äro af Gr. E.
Klemming utgifna under namnet Skrå-ordningar såsom det 27 häftet
i Svenska Fornskriftsällskapets Samlingar.
Den äldsta af dessa handlingar tillhör ett så sent år som
1356; den handlar om skräddarne i Stockholm och visar att deras
gille redan var tidigare utbildadt. Konung Magnus Eriksson
tillkännagifver, att det kommit till hans kunskap, att någre
oförnumstige och oförsökte skräddare komma från andra land till
Stockholm, hvarest de innan de ännu vunnit burskap, arbeta i
sitt yrke. Till att förebygga den skada som derigenom vållas
skräddarnes gille (sartorum universitets), påbjudes nu att en
främmande skräddare som kommer till staden, skall gå i lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
