Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
H. HILDEBRAND.
54
verkmästaren till den tredje söndagen hafva sammankallat
gille-medlemmarne, som profvade den inträdessökandes arbete,
hvarefter på öfligt sätt burskap vanns. Inom tre månader skulle den
nyinkomne göra sin mästare-kost, och var han till dess någon
efter honom blifvit upptagen i gillet, skyldig att gå dess ärenden.
Vid mästarekosten, till hvilken alla kompaniets medlemmar skulle
kallas, voro anrättningarne de vanliga: två tunnor öl, två
skinkor, två tungor, två medvurstar, tre fat grytstek, tre fat stek,
för ett öre hvetebröd, ett halfpund smör, för två öre rågbröd
och för ett öre bägare. Dagen derefter fick mästaren erlägga i
bössan en mark till harneskpengar och en mark vax. Mannens
inträde i embetet gaf hans hustru en systers rätt i kompaniet,
i hvars bössa hon likväl måste lägga ett öre.
Lärlingen togs i tjenst för fyia år, under hvilken tid han
fick kost och nödiga vadmalskläder; det femte året tjenade han
för lön, som bestämdes af tvenne medlemmar af kompaniet, efter
deras uppfattning af hans duglighet.
Styresmannen i kompaniet hette som vanligt verkmästare.
Af stadgarne om gillesammankomsterna är det allenast ett som
förtjenar anföras: om en broder blifvit så gammal, att han ej
förmår att betala sin dryck, då bröderna dricka samman, skall
hvar afton (under drickningen) sändas till honom en kanna öl,
till Guds ära.
Murarnes arbetstid var i allmänhet inskränkt till den blida
årstiden. Skrået föreskrifver, i allmänhetens intresse, att ingen
fick taga på sig mera arbete än han ansåg sig kunna fullgöra
innan vinterdagarne komma. Kom vintern och afbröt ett arbete,
hade den som blef lidande rätt att klaga hos rådet eller i
embetet, och murmästaren var skyldig till böter och till utgifvande
af skadeersättning. Om i öfrigt en murmästare icke fullgjorde
sin skyldighet, klagade man inför embetet, som då förordnade
en annan att utföra arbetet. Murmästarne arbetade visserligen
med svenner och lärlingar, men den som lät bygga ett hus var
skyldig, att efter murmästarens hemställning, lemna nödigt folk
till arbetets utförande.
Om smederna berömde sig af sitt arbetes vigt och
nödvändighet, så stodo de likväl i anseende efter sina medbröder i den
helige Eligii tjenst, guldsmederna. Det kostbara materialet
kräfde ett fint arbete, så mycket finare som man sällan hade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
