Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
II. HILDEBRAND.
72
föryaltning. När ålderman skulle väljas, utsågos tre kandidater
som fingo lemna öfverläggningssalen, och a.f de tre korade sedan
de innevarande en, Till biträde hade åldermannen tvenne
bisittare, hvilka behöllo sin tjenst i två år, dock så att de aldrig
afgingo samtidigt, utan en i sönder; bisittarne representerade
således kontinuiteten i sällskapet. De hade hvar sin nyckel
till kompaniets bössa, den tredje innehades af åldermannen som
förvarade sjelfva bössan.
Utom de tvenne stora stämmorna höllos två andra, på helga
tre kungars dag (trettondedag jul) och på midfastosöndag. Man
samlades då hos åldermannen, för att hafva höfviskt samtal
angående alla förekommande ärenden. Äfven personer, som hade
klagomål ait anföra mot någon medlem af kompaniet, fingo här
infinna sig och hafva sin talan. När sammanträdet öppnades
skulle hvart hjonelag erlägga fyra penningar till messors
sjungande och derefter slogs upp en tunna öl, hvartill pengarne
hade tagits ur kompaniets kassa; ville någon dricka mera sedan
denna tunna öl blifvit tömd, fick han betala det sjelf.
Dragarnes uppgift var att inom staden transportera en del
tyngre varor, salt, jern, vin och kyrsedrank, mjöd och öl. De
hade dessutom skyldighet att hålla uppsigt öfver söder bro,
kornhamn och kuggahamn vid öster bro, att ingen orenlighet, stenar,
granris och spåner, kastades i hamnen, så att denna fyldes.
Vintertiden skulle för hvar månad en broder i dragareembetet
utses till isfogde, hvilken det ålåg att dagligen undersöka isens
tjocklek och sörja för vakarna. För öfrigt kunde borgmästare
och råd genom åldermannen kalla dem till tjenstgöring ute på
malmarne.
Till kompaniets religiösa verksamhet hörde, utom bekostande
af messor, äfven pligten att påsknatten och gångdagarne bära i
procession omkring den heliga Nicolai kyrka en bild af
Frälsarens uppståndelse. När en broder eller syster hade aflidit,
fördes embetets redskap, fana, pell och ljus, till den dödes boning
för att användas vid begrafningen, och för den bortgångne sjöngs
å de efterlefvandes bekostnad en själamessa.
B ag are-embetet hade tidt och ofta haft deras bön ’och
begäran hos borgmästare och råd om ett skrå och rättelsebok,
innan en sådan gafs dem, något af åren 1506—1511.
Föreskrifterna äro i hufvudsak de samma som vi känna af de redan refe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
