Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
II. HILDEBRAND.
72
Timmermännen synas mer än andra handtverkare hafva
företagit utländska resor. Det finnes åtminstone i skrået en
föreskrift derom, att en medlem af kompaniet som i utlandet fann
en broder stadd i nöd, skulle bistå honom med penningar intill
V4 mark lödigt silfver, hvilket var en ganska betydande summa.
Om den som mottog hjelpen icke kunde gälda den efter
hemkomsten, utgafs ersättning åt hjelparen ur gillebössan.
Såsom vi af det föregående sett, är det egentligen mästarne
som voro medlemmar af Stockholms stads kompanier eller
embeten. Allenast ett par skrån (jfr s. 49 och 51) lemna några
upplysningar om samfundslif mellan svennerna. Sannolikt fans ett
sådant i hvart embete, men spåren deraf äro nu nästan försvunna.
Att icke de här åsyftade stadgarne i smedernas skrå
äro att anse som något för dem alldeles särskildt, synes bäst
deraf, att vi hafva ett skrå för svennerna inom bältare-embetet,
till hvilket hörde såväl de egentliga bältarne eller gördelmakarne
som pungmakarne; hvar borgare bar mot slutet af medeltiden
en pung eller väska fästad vid bältet, i hvilken han förvarade
penningar o. d., hvadan bältareembetet kunde vara ett ganska
vigtigt embete.
Detta bältaresvennernas skrå synes icke från början hafva
haft samma giltighet, det är åtminstone icke affattadt med samma
formaliteter som de andra skråen, utan är snarare att anse för
en enskild öfverenskommelse svennerna emellan, hvilken dock
till sist fick laglig giltighet sedan den underkastats’ mästarnes
granskning och vunnit deras godkännande.
Bältaresvennernas gemensamma uppgifter voro att
underhålla två eller flera ljus — antalet synes icke i stadgan —
framför en altartafla, förmodligen i Stockholms storkyrka. Hvar
och en i staden bosatt sven skulle till ljusens underhåll erlägga
4 penningar, hvar och en vandrande sven, som i Stockholm tog
tjenst, och hvarje lärjunge i embetet, som i Stockholm hade lärt
ut, skulle dessutom lemna en afgift af 4 örtugar. Om någon
var försumlig att betala, utkräfdes penningarne med tillhjelp af
hans husbonde. Något gemensamt hus hade svennerna icke,
utan samlades de till stämmor än här än der, och vid en stämma
skulle dryck hållas. Om en medlem af brödraskapet dog,
underrättades bröderna derom genom skaffaren och följde den döde
till grafven; två messor sjöngos på brödernas bekostnad och der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
