Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
MEDELTIDSGILLENA I SVEK IGE.
75
Åldermannen mottog klagomål mellan bröderna och mot
bröderna. Om någon af dem stäldes inför domstol ("tränades till
lag") skulle samtlige bröder bistå. Om en broder stämde en
annan inför rådet och fogden utan att först hafva anfört sitt
klagomål för åldermannen, måste han till gillet lemna som böter
en tunna tyskt öl.
Embetets sigill är ovalt, såsom andlige stiftelsernas pläga
vara, och visar bilden af den helige Eligius med mitra, kräkla och
hammare samt omskriften Sigillvm officii fabrorum ystade(n)cium.
De ofvanstående redogörelserna för handtverkaregillenas
stadgar torde hafva visat huru vigtiga för medeltidens samfundslif
dessa embeten eller kompanier voro. De spelade en ganska stor
rol med afseende på den borgerliga ordningen, icke så mycket
dermed att, när något skulle göras för stadens räkning,
borgmästare och råd vände sig till vederbörande embetes
föreståndare, eller dermed att vissa embeten hade särskilda
allmännyttiga åligganden, som egentligen icke stodo i något direkt
förhållande till medlemmarnes egentliga verksamhet, såsom när
dragarne skulle svara för renhållningen å vissa hamnplatser.
Em-betsinstitutionens stora betydelse för samhället låg fastmera deri,
att embetena voro lika många filialafdelningar af stadens
ordinarie styrelse, rådet, hvilket åt embetena och deras föreståndare
hade öfverlåtit rätten och skyldigheten att vaka öfver det
handt-verksmessiga arbetet, att det utfördes till allmänhetens
sannskyldiga nytta, hvarjämte de borgare, som ansågo sig hafva blifvit
genom en handtverkares förhållande lidande eller strandsatta, i
många fall icke behöfde besvära stadens styrelse med sina
klagomål. Det är väl sannt, att om på detta sätt hvart embete och
dess styresmän egde att i vissa fall utöfva en dömande myndighet,
kunde ganska lätt en betydlig ojämnhet i skipandet af lag och
rätt uppkomma, men denna brist, som nu vore betänklig, betydde
under medeltiden vida mindre, alldenstund då rådde i ali
lagskipning den mest vidunderliga ojämnhet och godtycklighet; man
dömde ofta efter gammal sed, man åberopade Gruds lag och när
domen var fäld, hände det att den ändrades, derest goda
dande-män och dandeqvinnor uppträdde som den dömdes förespråkare.
Alla skrån måste derföre vara af stadens styrelse godkända,
godtyckliga ändringar voro förbjudne och vanligen om icke alltid
hade rådet rätt att hafva representanter vid embetenas stämmor
Iii st. Bibliotek. Ny följd. I. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
