Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke allenast för arkeologen, konstnären eller
konsthistorikern är Rom verldens dyrbaraste stad. Äfven för historikern i
egentlig mening, ma han vara snart sagdt från hvilket land som
helst, är det en stad, som knappt har sin like. Det är ej blott
dess egna minnen, som fängsla, omstrålade som de äro af
renässansens gyllene solsken, eller framträdande i den romerska
kejsartidens bjerta dagrar eller förstorade och vördnadsbjudande i
republikens aflägsna halfdunkel. Staden har äfven det
personliga intresse, som kunskapen om en längre eller kortare, närmare
eller aflägsnare, tid af mångfaldiga och innerliga beröringar mellan
en sjelf eller ens eget land och skådeplatsen för ett intensivt
historiskt lif ovilkorligt väcker. På en tid, då historien ej har
ett ord om verldsstäderna vid Donau och Spree, då de vid
Thames och Seine väl voro betydande som medelpunkterna för
tvänne folks politiska lif, men intetdera drömde om någon
supre-mati inom handelns eller intelligensens verld, var Rom redan
eller var ännu alltjämt en verldsstad. Folken lefde söndrade
och isolerade från hvarandra; handeln inskränkte sig, varsam och
utsatt för många faror, som oftast till de närmaste farvattnen
eller landsvägarne, den yttre politiken stannade vid till
äfventyrs omtvistade gränstrakter mellan tvänne riken, blicken och
intressena sträckte sig sällan längre än till stadens murar eller
landskapets gränsskogar. Det var denna tid utan
ämbetsmanna-väsen, lärda skolor och jämvigtspolitik, som, trots allt hvad om
densamma har skrifvits, dock i sina enskildheter förefaller oss
så främmande och sällsam och som är känd under namnet
medeltiden. Likväl hade vesterlandet då en gemensam medelpunkt,
ett slags hufvudstad, medan månget enskildt samhälle ännu
saknade en sådan. Ett fans nämligen, som var gemensamt: de religiösa
intressena och i Rom, der dessa hade sin medelpunkt,
sammanträffade och berörde äfven intressen af annat slag hvarandra.
Denna biskopsstad, som icke var hufvudort i något verldsligt välde,
var likväl hjertat i den tidens Europa. Ingen vigtig förändring
hos någon af lemmarne, som ej förspordes i Rom och å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
