- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Tredje delen /
101

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

DET VATIKANSKA ARKIVET OCH PAFVEBREFVEN.

101

hans omsorg sträckte sig och till sist gick det derhän att ingen
andlig lägenhet liten eller stor kunde bortgifvas utan hans vilja.
När nu allt detta, det stora med det lilla, registrerades och
den ena pergaments- eller papp ers volymen lades till den andra,
från hvars blad för den, som vet att tolka dem, en hel tidsålder
i dess skiftande drag, i dess storhet och litenhet, uppstår till lif,
så kan man förstå att ett arkiv skulle bildas, som ingen
arkiv-man kan tänka på utan häpnande beundran, och hvars betydelse
kan lysa i Ögonen äfven på dem, som annars ej ha sinne vare
sig för arkivens vigt eller deras egendomliga behag.

De påfliga arkiven äro, som man kunde vänta sig, urgamla.
Enligt de vanliga uppgifterna omtalas de första gången vid ett
möte under påfven Damasus1 tid (4:de årh.) En af dess egna
föreståndare, Monsignöre Gaetano Marin i, låter t. o. m. i en liten
i början af detta århundrade utgifven skrift deras begynnelser
skjutas ännu längre tillbaka. Som vanligt under medeltiden fans
från början och långt fram i tiden ingen sträng skilnad mellan
biblioteket och arkivet, hvarföre ock båda namnen förekomma
om hvarandra. Det var först boktryckerikonstens upptäckt, som
i detta afseende medförde den genomgripande förändringen.
Arkivet bestod naturligtvis af de två hufvudafdelningar^:
urkunder, såsom privilegier, gåfvobref, domar, fördrag o. dyl. och
afskrifter af de utgående handlingarne: registratur en. Detta det
äldsta arkivet omtalas ännu under 13d:e årh.; det har väl fått
ledsaga påfvarne på deras vandringar och har nu till största
delen förkommit. Hvad af originalurkunder kan vara öfrigt från
dessa tider, lär man väl icke fullt känna utom arkivet sjelft; utan
tvifvel ha der funnits många dyrbarheter, t. ex. från de manga
och vigtiga förhandlingarne med karolingerna. Af de gamla
registraturen återstå, som bekant, en afskrift af Gregorius l:s, ett
par hundra bref från Johannes 8 (872—882), och slutligen ett
registraturband från Gregorius 7, hvilket sistnämnda Munch
anser vara ett ursprungligt original-registratur. Alla andra
registratur från dessa för påfvedömet så vigtiga århundraden äro,
som sagdt, ej längre till och man är för dessa tider i stället
hänvisad till de i alla länder spridda originalbrefven, der de ha
undgått förstöring. Först i slutet af 12:te årh. inträder en ny
tingens ordning. Den store och ryktbare påfven Innocentius 3
säges ha lemnat föreskrifter om registraturens noggranna hållande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:14 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/histbib/3/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free