Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
II. HILDEBRAND.
72
och -med hans första regeringsår börjar den nästan oafbrutna
serien af dessa kopieböcker. Liksom biblioteket och det
öfriga arkivet förvarades dessa sedan 12:te årh. i
skattkammaren. Men de fingo ej stanna länge i fred. När påfvarne
flyttade till Avignon, medtogs en del af det ännu alltjämt
förenade biblioteket och arkivet; en annan del fördes jämte
skatten till Assisi, hvarifrån den likväl i början af 13-hundratalet
hemtades till Avignon. När sedan påfvarne återvände till
Rom, medföljde endast en del af dyrbarheterna, akterna och
registraturen; allt det öfriga stannade tills vidare qvar i
Frankrike. Sixtus 4 (1474—1484) var det, som först lät ordna
biblioteket och beredde detsamma en plats i Yatikan-palatset; en god
del af handlingarne och registraturen samlades i en särskildt
afdelning, "det hemliga vatikanska palatsbiblioteket", till hvilket
tillträdet hädanefter skulle förbjudas för alla. Men de
dyrbaraste original-urkunderna flyttades för att ännu säkrare
skyddas till Castel S. Angelo, Hadriani gamla grafvård, hvarvid på
samma gång afskrifter af dem blefvo tagna. Emellertid var
ännu mycket qvar i Avignon; annat var spridt på olika ställen,
i sekreterare-kollegiet, kansliet, palatsets "garderob" o. s. v. och
Pius 4 (1560—1565) uppgjorde en storartad plan, att både
härifrån, från Avignon, från städerna i kyrkostaten och "om möjligt
från hela verlden" sammanföra i original eller afskrift allt, som
kunde vara af intresse för den påfliga stolen. Planen blef ej
verkstäld, men under efterträdaren, Pius 5 (1566—1572),
öfverföres verkligen från Avignon ett har hundra volymer; dessutom
inventerades de olika samlingarne uti Rom. Sedan arkivet i
Engelsborgen fått en rikt smyckad lokal i dess öfversta våning,
bildade äntligen påfven Paul 5 (1605—1621) det vatikanska
arkivet, i det att särskilta rum vid sidan af biblioteket upplätos
för detsamma; här förvarades nu bland annat registraturen ända
från Innocentius 3:s tid äfvensom det påfliga kammararkivet.
Alldeles före den franska revolutionens utbrott fördes sista resten
af det Avignonska arkivet — 500 band — öfver till Rom och
här blefvo slutligen under revolutionskrigens oroligheter de
båda hufvudafdelningarne, på Engelsborgen och i Vatikanen,
förenade, sedan fransmän redan tagit Rom i besittning (1798).
Men sällsamma öden förestodo dessa samlingar. Napoleon hade,
på höjden af makt och öfvermod, afsatt påfven och annekterat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
