- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Tredje delen /
106

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

II. HILDEBRAND.

72

blifva dessa namn allt mera sällan utsatta, tills bela denna sed
alldeles upphör; men vid samma tid börja signaturer (oftast
initialer) blifva vanliga på och under uppveeket, der bullan fästades,
troligtvis utmärkande olika personer i kansliet, genom hvilkas
händer brefvet gick1). Derjämte brukade äfven andra anteckningar
göras, t. ex. om priset för expeditionen, men man finner äfven
åtskilligt, som nu torde vara svårt att tyda. Vi nämde om skilnaden
mellan bullan och brevet; en annan uppkom mellan olika slag af
bullor. Man fäste nämligen antingen bullan med olikfärgadt silke
eller med segelgarn; i förra fallet betydde det, att skrifvelsen var
ämnad att ega en bestående giltighet, innehöll ett privilegium, var
ett skydds- eller stadfästelsebref; i senare fallet var innehållet en
befallning, ett tillfälligt uppdrag, en bestraffning eller annat af
samma slag. Detta medförde också noggrant iakttagne ändringar
i stilen. Skulle bullan fästas med silke, så skrefs påfvens
namn med stora, uppåt öppna bokstäfver, understundom verkliga
kalligrafiska mästerverk; sådana användes äfven på vissa andra
ställen i skrifvelsen; derjämte fingo aldrig bokstafsförbindelserna
ct och st skrifvas på vanligt sätt, utan spärrade från hvarandra
med en förbindande länk ofvantill (ungefär så: 7~i) o. s.v.2).
Men hängde bullan på segelgarn, skref man också med vanliga
små bokstäfver. För öfrigt utvecklade sig så småningom flera
andra egenheter vid det påfliga kansliet; man fick t. ex. ej
använda vissa vanliga förkortningstecken (sådana, sedermera
förbjudna, förekomma likväl i äldre bullor), allt förmodligen för att
derigenom lättare kunna pröfva äktheten i ett omtvistadt fall,
då dessa finesser förblefvo kansliets hemligheter. På samma
sätt skulle perlranden kring blybullan innehålla ett visst antal
perlor, liksom punkterna kring apostlarnes hufvuden och i Petri
skägg också voro räknade m. m. dyl. Så brukades också stående
tilltalsformler till olika personer, hvilka aldrig ändrades 3). Den
fasthet och följdriktighet, som utmärkte den påfliga curian under
växlingen af för öfrigt till karakteren så olika öfverhufvud, visade
sig äfven i en så ringa sak, som stilen. Den bevarades oförän-

*) Stundom förekomma många sådana underskrifter, i synnerhet från senare
tid (15 årh.), såväl under som utanpå vecket liksom bakpå brefvet.

2) Se derom Delisle Mémoires sur les actes d’Innocent III, ur hvilken
uppsats Munch hämtat flera af sina uppgifter.

3) Jf. nyss anförda afhandling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:02:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/3/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free