Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
DET VATIKANSKA ARKIVET OCH PAFVEBREFVEN.
107
drad genom århundraden och det är föga skilnad mellan
skriftdragen i Alexander 3:s (12:te årh.) och Alexander 6:s (15:de
årh.) bullor, under det samtidigt, såsom väl är kändt, skriften
för öfrigt hann att undergå en radikal förändring. Materialet
var naturligtvis pergament, men ett fast och väl glättadt,
på den skrifna sidan särdeles hvitt, både för känseln och
ögat ögonblickligen urskiljbart från de nordiska kalfskinnen^).
I mindre vigtiga fall skedde expeditionen hel och hållen genom
notarien; förelåg en ansökan af vanligt slag, blef den uti utdrag
förelagd den Helige Fadren, och han påtecknade sitt beslut;
bifallet med ett: fiat; hvarpå följde att expeditionen genast
kunde ske ("quod transeat sine alia lectione") och ett nytt: fiat.
Efter detta påfliga bifallsord tecknades en bokstaf, olika för
hvarje påfve, hvilken man har antagit skulle beteckna hans
namn, innan han mottog denna högsta värdighet 2). Skrifvelsen
kunde nu utan vidare uppsättas och afsändas; den gick då efter
en af de många öfliga och stående formlerna. Men var det ett
vigtigare bref, uppsattes först ett koncept (s. k. littera notata
eller minuta :{), som derefter föredrogs inför påfven och ej sällan
fick undergå grundliga ändringar. Slutligen blef det renskrifna
brefvet ofta, under senare tid väl i de flesta fall, infördt i regesterna
och till bevis derpå ett R ofta tecknadt på baksidan. För så
vidt nu allt detta uti det apostoliska kansliet förvarades, måste
tydligen 3 olika serier uppkomma: 1) de egentliga regesterne,
2) concept-regester och 3) böneskrifts- eller supplikregester. De
förra äro redan omtalade; den sammanhängande serien börjar
med Innocentius 3; afbrytes egentligen först under den stora
skismen, då från 1389—1409 både ytterst litet finnes och
dessutom det lilla är vårdslöst uppsatt: hvarefter ej förr än med
Nikolaus 5 (1447) ordning ånyo inträder4). Dessa registratur
*) För dateringen af de påfliga skrifvelserna få vi blott liänvisa till Munch,
Jaffé och andra välbekanta arbeten.
2) Se Munchs afhandling ss. 68, 69 och noten. Ej heller vi ha lyckats
få se det ifrågavarande arbetet af "Wiseman.
3) Bref med liten skrift i motsats till "grosse", renskriften.
4) Till hvad vi ofvan om de äldsta regesterna nämnde må läggas, att
utom Rom finnes ett fragment af motpåfven Anacletus’ (1130-38) regester,
äfvensom att det skall finnas, ehuru, som man antager, endast i afskrift en
samling af Alexander 3:s "bullæ et breves". Hvad åter Gregorius 7:s
re-gistrum vidkommer må hänvisas till hvad Jaffé efter Giesebrecht har att säga
i sina Regesta Roman, pontificum s. 403.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
