Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
II. HILDEBRAND.
72
liandlingarne i Europa måste ega. Deras innehåll är dock
endast till en ringa del kändt, men en slags ersättning för de
vatikanska arkivens otillgänglighet har man deri, att de stora
romerska familjernas arkiv äfven innehålla en mängd statshandlingar.
Det var en tid vanligt i alla länder, att de stormän, som togo
del i det offentliga lifvet, behöllo en massa statshandlingar, som
gingo genom deras händer; så har det äfven skett i Sverige,
der det ryktbaraste af dessa på politiska handlingar rika enskilda
arkiv är det numera staten tillhöriga Oxenstiernska. I Italien,
der sedan gammalt de stora familjerna deltagit i det politiska
lifvet, egde detta förhållande rum i ännu större utsträckning och
de påfliga nepoterne försummade sällan att bemägtiga sig större
eller mindre delar af brefväxlingen och handlingarne från den
tid deras resp. fränder innehaft påfvestolen. Så ha de inom
den lärda verlden berömda samlingarne Barberini, Chigi, Farnese
och andra uppstått eller riktats och det var till en stor del efter
sådana enskilda arkivs handlingar, som den tyske
historieskrifvaren Ranke skref sitt berömda arbete: "die Römischen Päbste".
Tydligt är att äfven denna del af det vatikanska arkivet bör
kunna vara utaf vigt för vår historia under sjuttonde
århundradet. Nuntiernas berättelser från Polen, Tyskland och Holland
måste mer än en gång beröra svenska förhållanden. — Det
vatikanska arkivets öfriga delar torde vi här, föga kända, som de
för öfrigt äro, kunna saklöst gå förbi. Deras innehåll, utan
tvifvel högst upplysande för Italiens och påfvarnes egen inre historia,
får man väl anse för det öfriga Europa icke vara af någon
speciel betydenhet.
Den äldsta i Sverige förvarade originalurkund, som utgått
från den apostoliska curian, lär väl vara Alexander 3:s bulla från
Benevento, daterad Yl Idus Novembris (enl. Jaffé af år 1169)
med förmaning till Upsala stifts presterskap att ej låta någon af
kyrkans prelater dragas inför lekmäns dom. Men Upsala kyrkas
kopiebok förvarar redan de märkliga bref, gifna i Sens, 1164,
genom hvilka munken Stefan mottager ärkebiskopsvärdigheten i
Upsala och pallium, samt Sveriges biskopar underrättas derom
med förmaningar att iakttaga herdars vaksamhet för sin
församling och "som glänsande käril stå i Gruds och menniskors åsyn".
Linköpings kyrkas kopiebok har påfven Anastasius’ bref af 1154,
affattadt med anledning af biskopens i Alba, Nicolaus’ besök i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
