Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
II. HILDEBRAND.
72
räkna Gotland till de södra Östersjöländerna. Så kommo äfven
de allmänna korstågsbullorna till norden och den
Heliga-lands-hjelpen blef en välbekant tunga för kyrkan. Legater följde
hvarandra, tills den kom, för hvilken de öfriga blifvit förgätna,
och i Skeninge den 1 Mars 1348 med presterskapet, Birger Jarl
och andra öfverenskom om den frejdade kyrkostadgan, som ännu
i original finnes bevarad. Ännu en tid behöfde föreskrifterna
der förklaringar eller tillägg; först 2 år efter följde påfvens
påbud om domkapitlens ordnande och särskilt måste förbudet mot
presternas giftermål mer än en gång modifieras. Härmed är nu
den andra perioden af dessa romerska förbindelser afslutad. Från
1282 tillkommer en ny och ej föraktlig källa för historien om
dessa förbindelser. Det är nämligen uppbördsräkenskaperna, som
påfliga legater aflemnat, och bilagorna till desamma. Då var det
som påfvens kaplan och kaniken i Reims, sedermera
ärkebiskopen i Arles, magister Bertrand Amaurys son redovisade för en
under 5 års tid i Sverige insamlad helig-landshjelp, påbuden
1274 och efter honom tätt på hvarandra följde Johan af Seron
prior för predikareorden i Figeac och Bernard af Orteuil,
kyrkoherde i Novaux (1327, 1328), Peter Gervais, kanik i Annecy
och Viviers (1330—34) *), Johan de Guilbert, Guido de Saint
Croix och andra under Magnus Erikssons senare år: en hel rad
af främlingar, som helt visst bidrogo att närmare sammanknyta
Sverige med det öfriga Europa. Isynnerhet nämde konungs
lånetransaktioner med curian framkallade en liflig och ännu
bevarad skriftväxling, som räckte åtminstone ända till 1363 från
1351. Men efter denna tid blifva sådana räkenskaper
knapphändigare. Penningesidan var ej heller den minst vigtiga i
förbindelserna mellan curian och norden. I åtskilliga "libri q
vitan-ciarum" ända från 1320, delvis åtminstone inbundna tillsammans
med sjelfva regesterna, förvarades de påfliga camerariernas
qvittenser på biskoparnes afgifter till apostoliska cameran och
kardinalkollegiet, samt till påfvens och kardinalernas "familiares och
officiales", som erlades i sammanhang med besöken, "ultra" eller
"citra montes", vid de heliga apostlarne Peters och Pauls
trösklar. Med år 1342 eller något förr, börjar äfven det rika flödet
af upplysningar om personer och orter, framför allt inom Sverige,
2) Se Munch, Pavelige Nuntiers Registratur och Dagböger. Christiania 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
