- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Tredje delen /
113

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

DET VATIKANSKA ARKIVET OCH PAFVEBREFVEN.

113

som supplikationsregesterna meddela; de äro isynnerhet mycket
talrika under Magnus Erikssons, för sina lifliga förbindelser med
curian i Avignon utmärkta, regeringstid och de afhandla mycket
olika saker, fastän böner om andliga lägenheter, biktfäder,
dispenser o. dyl. utgjorde flertalet; äfven de blifva mot slutet af
1300-talet och sedan mer och mer knapphändiga.

Ett varmt understöd synes Magnus Eriksson ha fått för sina
ryska eröfringsplaner. Anda från 1320-talet, i sammanhang med
äldre bemödanden i den vägen, understöda påfvarne dem med lån
och uppmaningar och Clemens 6 försökte förmå de lifländska
biskoparne, härmästaren och "bröderna af tyskarnes heliga
Mariahospital" till ett verksamt deltagande. Krigets olyckliga utgång
är dock väl bekant. Derjämte fortforo uppmaningarne till
korståg, dels till det Heliga Landet, dels i allmänhet mot
saracener, tatarer och turkar. Uppriktigt menadt eller ej, var dock
detta ett varaktigt drag i påfvarnes politik hela medeltiden
igenom och visade de sig derigenom i sjelfva verket stå framför
de verldsliga furstarne i skarpsynthet.

Eljes uppträdde denna politik nu mera under alldeles nya
former. Ingen förändrings kan vara större än den, som möter
oss i påfvarnes skriftväxling före och efter landsflykten till
Avignon. Visserligen hade redan förut vissa kyrkans ämbeten
förbehållits påfven att bortgifva, nu ville han blifva alla
kyrkors patronus i kristenheten. Ingenting var nu för påfvarne
angelägnare än att inskärpa, att de reserverat för sig de för tillfället
lediga, högre och lägre, andliga beneficierna, eller för den nyvalda
påfven än att taga kristenheten ur den villan, att någon
förändring i detta afseende inträdt med den nye innehafvaren af
vikariatet för Kristus här på jorden. Man förbehöll sig redan
under innehafvarens lifstid provisionen t. ex. till det biskopsstift
han innehade. Yäl kunde man ej alltid förekomma, att val
förrättades på stället; men de väljande och den valde fingo då
föregifva okunnighet om det redan skedda förbehållet. Följden
blef en flod af ansökningar från alla Europas länder, icke minst
från Sverige, om. prebenden, kanonikat, lägenheter med och utan
själavård, utan att man fäste sig vid land eller nationalitet.
Främlingar voro icke heller sällsynte såsom innehafvare af sådana
andliga lägenheter i Sverige och påfvarne tvekade icke att för
den nya sedens skull upphäfva allt hvad utaf den äldre tidens

Hi81. Bibliotek. Ny följd. I. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:02:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/3/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free