Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
115
första år blef fråga om återfyllandet af den lediga
ärkebiskopsstolen efter Gustaf Trolle och äfven ur de latinska frasernas
hölje frambryta Gustaf Yasas klara framtidstankar, när han i ett
af sina bref till den Helige Fadren säger med anledning af
ryktet om Skara stifts bortgifvande åt en främling: Quod si
verum est, tunc sedes Apostolica nobis et predicte ecclesie parem
injuriam cum — Dacie rege inferre contendit, quam nos cum
dei adjutorio per sanguinem nostrum, si opus fuerit, avertere
volumus, nec sibi persuadeat Sanctitas Vestra, quod exteros
ho-mines ecclesiis regnorum nostrorum vnquam preesse sinamus.
Diu et feliciter valeat Beatitudo Yestra tantumque nostris votis
apostolica pietas faveat, quantum justitie et equitatis coram deo
in se contineat". Så vardt påfvarnes förbindelse med Sverige
en afslutad historia, hvars handlingar länge sedan upphört att
förökas i arkiven. Men skulle en framtid få se något liknande
i ännu större mått och hela påfvedömet en dag stiga ned i
arkivens gömmor, mer talande vitnesbörd om dess storhet vid sidan
af dess många brister gifvas icke än de, som just i dem förvaras,
framför allt i det arkiv, som det sjelf har bildat.
Efterskrift. Ofvan gjorda framställning af påfvebrefvens formella
egendomligheter hänför sig egentligen till den tid, under hvilken
äfven Sverige stod i beröring med curian. Dessa egenheter voro
emellertid endast frukten af en föregående utveckling och hade ofta behöft
en lång tid för att komma till stadga. Så var förhållandet mecl sjelfva
begynnelseorden, tilltalsuttrycken, de många stående vändningarne och
afslutningen, äfvensom med den under den senare medeltiden öfliga
formen på blybullan, med skriftdragen o. s. v. Yi tillägga här vidare
några mera speciella uppgifter.
1 äldre tid skilde man mellan de vanliga, simpla brefven och de
i det påfliga konsistoriet utfärdade privilegierna eller skyddsbrefven.
De senare utmärktes ursprungligen, såsom redan antyddes, af de många
underskrifterna och af den dubbla dateringen: »scriptum per manum
N. N. notarii (archivistæ, scriniarii) sancte ecclesie Romane, sedis
apostolicæ» eller dyl. med datum och derpå: »Datum per manum
biblio-theearii (caneellarii) sedis apostolice» med ny datum; hvarjämte äfven
i dessa betecknandet af året efter Frälsarens inkarnation förekom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>