Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
O. v. FEILITZEN.
18
Till sonen afgår från pfalzgrefven Adolf Johan, den 15 Mars,
en skrifvelse, vittnande, såsom vi af sonens svar af den 20 Mars
se, om en ökad onåd. I sitt bref söker den unge fursten att
mildra faderns vrede och öfvertyga honom att hvad som af
tje-narne blifvit fadern berättadt endast vore förtal. I samma bref
angifver han äfven de skäl, som förmå honom att ytterligare
uppskjuta sin hemresa, och säger sig slutligen villig att afskeda
magister Croning, men önskar att det måtte ske på ett sätt, som
svarade mot den ställning, hvilken denne såsom hans lärare
innehaft. Han skrifver:
7. Durchleuchtige Förste. Nådigste Herr Fadher. Med
hwad hiertans bedröfwelse och ängslan jag förnam af Edhers
Nådhes skrifwelse af dato den 15 Marte min nådige
HerFad-hers onådh öfwer mig wara föröckt och augmentherath kan min
penne intet nogsampt exprimera, eij heller ordh kan jagh finna
min nådige HerFadher det samma för ögonen i ali sonlig
öd-miuckhet och underdånigheet att stella, tröstandes mig dock
därwidh att det inthet utaf minn nådige Herr Fadher herörer,
som altid mig ett faderligit och tendre hiertha wijst; uthan dess
ursprung härörer af ondlia munnars backdantiiing och effterthal,
som intet annars kan än touchera Edhers Nådhes faderlige
hiertha, i det att han måste höra sin son wara helt sig contrair
och emot des interesse, hwilken schimpfelig och fast
försmede-lig giärning och action mig den lettfärdige Cannach med hans
lösa partie påläggia will, skrifwandes att jagh den bårtlupne
Robert Ulf uthi min tienst att hafwa begiärth, hwilket så sant
som Griidli lefwer aldrig uti minn munn kommen är, uthan då
den Cannach wahr här i Stockholm, komm han till mig, då jagh
honom effter hans merithe fägnade, nembligen med spådska och
förachtelige ordh, frågandes iblandh annath äffter den bårt lupne
Roberth, då han mig swaradhe jagh weth det icke, då sadhe
jagh läth honom man hith komma, jagh skall wähl finna honom
för det som han mig i Stegeborg giort hadhe, att han som en
rätt fattade äro eller och någon annan error sig därvid tilldragit hafwer; hwilket
allt stycke wijs här att beröra tijden, som mig mycket knapp faller intet
med-gifwer. Det kan iag allenast korteligen säya, att endock effter nådigst und
fången ordres alf Kongl. May:t des benägenhet och wälmening emoot de furstlige
Barnen iag hafwer contesterat och förmärkia låtit och att Hans Kongl. May:t
intet obehageligit wara skulle, där Eders Högfurstl. Durchl:tz älste Her Son
wid den tijden, som Magister Croning förmäler, wid Kongl. May:tz hoff sig infunne,
weet iag mig likwäl intet om någre andre particulariteter ocli positive
förklaringar, som han een och annorstädes i sine berättelser införer, hafwa uthlåtit.
Detta är Ini ad på Eders Högfurstl. Durch! :tz nådiga begäran iag i största
hast till ödmiukt swar haar kunnat gifwa, förblifwandes i det öfriga
Eders Högfurstlige Durchlauchts Ödmiuke och hörsamste tiänare
Stockholm d. 18 Martii 1687. J. Bergenhielm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
