Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Ó. V. FElLltZEft.
48
sigh dherom och skicka een sin, effter hans ordh, så förnähm
minister till honom, tilläggiandes migh ochså åhtskillige
qvali-teter för den rätt wij sa, som honom skulle wederfaritz i Kongl.
Revision, medan iagh dher war och sedan han förnummit
lan-detz och serdheles sijne bönders rätt wij sa handräckning dhen
tij-den iagh här warit. Gudh gifwe en sådan tancka och ordh
wille länge wara; men iagh wiste w^hl att han icke altijdh
war nögd, emedan iagh war i Kongl. Revision, och fruchtar at
han eij heller altijd blifwer nögder här, kallandes migh elliest
altijdh Hr Kongl. Gesandter, kommandes något närmare om sine
barn at thala, att Eders Kongl. Maij:t till efwentyrs aff det
all-menna spargement wähl förstådt dhess barns orådh, att dhe för
någon tijdh wehlat fly och skillia sigh ifrån honom och han dhet
i förstone wähl illa uptagit, men när han närmare efftertänckt
och hördt dheräs desseiner, kunde han icke så illa ansee dhem,
som mehra andre, som dhem dheruthi styrckt och hielpa wehlat,
förty han kunde wähl finna at barnen, som ähro aff sådan
af-kompst inclinera till någon lycka, befordring och upkompst i
werlden och woro af goda qvaliteter och sinnen, icke gierna
skulle länge kunna förqwäfwias uthi sådan ensligheet, som han
och des Furstinna, hwilka sökia afträde ifrån dhenne wärden
och måste sigh låtha benöja medh olyckones wilkohr, uprepandes
widlyfftigt sine olägenheeter effter Eders Kongl. Maij:tz Herr
Faders glorwördigst i åtanckar dödh, som hwar andra så wähl
meent, och han wijdh dhess sahl. dödh på sijne knä försäkradt
om sin troo och redeligheet och kom åther medh sitt thal till
barnen och beklagade sin och dheras olägenheet, att han icke
bättre och uthan sin skada dhem hielpa kunde, seiandes at han
wähl hade genom Eders Kongl. Maij:tz stoora nåde en ansenlig
pansion, men dhen kunde knapt förslå till hans dagelige
under-håld, och att han eij kunde taga brödet ifrån sin mun och
underhålla barnen på andre stellen, som sigh borde, wille wetha
aff migh, om Eders Kongl. Maij:t nådigst uthlåtit sigh till något
wist. Jagh swarade som mine ordres woro att Eders Kongl.
Maij:t icke wille betaga honom dhess faderlige och naturlige
wårdnat för sijne barn, och först höra dhes tanckar på hwad sätt
han sielff mente kunna hielpa sine barn fort, icke twiflandes att
iu Eders Kongl. Maij:t dher till woro vnderhielpandes så wij da
dhet woro giörligit och tijdernes swårheet dhet kunde thala.
Hans Furstl. Durchleuchrt repeterade åter sijne förre
olägenheeter och att han woro insänckt uthi stoor giäld och wille sigh
dherifrån gierna leeda, emedan han lefde, på dhet Furstinnan
och barnen effter dhess dödh icke skulle råka uthi större
confu-sion och oreeda och hafwa swårare sigh dherifrån att skillia,
effter dhe af alt icke kunde så wähl weetha, contesterandes sigh
hafwa dageligen stoor omsorg för dhem, men kunde öfwer
för-mågon inthet uthrätta, han wiste wähl hwad dhem tiänte, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
