Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
J. MANKELL.
12
dens folk. Denne såg sig ej bättre fore, än att lian kom fienden
för nära och tillika med 2 af ryttarne blef sårad. Derpå
beordrades hr Gen: Major Ståhl med 100 hästar och 200 man
fotfolk samt några kanoner, att följa efter. Detta gjorde jag för
att bringa fienden på de tankar, att jag ärnade åter bygga den
derstädes upprifna bron och gå vidare till Berlin; som jag af
åtskilliga omständigheter slöt till, att man skulle kunna
framkomma öfver denna sluss, lät jag hr Gen. Maj: Ståhl avancera,
uppställa batterierna och redan samma afton börja beskjuta
platsen med kanoner. Men under tiden fullföljde jag min
egentliga plan öfver Papensteig och eftersom jag beklagligtvis till
följd af min opasslighet icke sjelf kunde intaga Havellandet
öfver denna Papensteig, så fann jag rådligt att sända förut hr
Gen. Maj: Delwig med infanteriet och Öfv: Bünows regemente,
derifrån undantagandes 2 regementen fotfolk och ett comp: af
Bünows regemente. På hans enträgna begäran måste jag gifva
honom en skriftlig instruction, hvarmed han den 22 Maj
af-marscherade öfver förutnämnda Papensteig, jemte en för
tillfället medsänd vägvisare. Ehuru hr Gen. Major Stahls ordres
endast lydde på slussen, så har han dock sedermera framträngt
ända till Oranienburg, tvingat fienden att lemna Havelpasset,
och derefter drifvit honom från det ena passet till det andra,
samt nödsakat honom att lemna staden, hvarpå strax några
af Brandenburgs invånare utkommit och gifvit sig. Af fienden
lågo i Oranienburg 4 comp: rytteri under Ryttmästärne Schack,
Bauckow, Spitznäse och Hetzacker, samt dessutom 80 jägare
och 136’musketörer under Capit: Bretsken.
Den 22 Maj inberättade jag detta utförligt till Hans höggrefl.
Excell:, erhöll ock från honom en skrifvelse, hvari bland annat
förmäldes om hans uppbrott från Stettin, äfvensom att hr Gen.
Lieut:n försäkrat Hans Excell:, det uti Rappin funnes ett temligen
stort förråd af lifsmedel.
Dagen led till sitt slut och jag började längta efter
underrättelser så väl från hr Gen. Lieut: Wrangel, som ock — och
förnämligast — från hr Gen. Major Delwig, särdeles som jag
uttryckligen uppmanat honom att låta mig veta när han hade
kommit öfver Papensteig, som ock huru han hade funnit
Krem-men-passet. Denna dag och derpå följande natt förgingo under
väntan. Jag utsände under tiden patruller för att kunskapa
om fienden, erfor än att denne hade dragit sig tillbaka, än att
han ännu höll Kremmen-skansen besatt, och som jag i det senare
fallet höll nödigt att bispringa hr Gen. Maj: Delwig med
artilleriet för eröfrandet af denna skans samt ej på ammat sätt
kunde komma till honom än öfver Oranienburg, hvarest den
upprifna bron först måste ånyo byggas, lät jag hr Gen. Maj Ståhl
verkställa detta. Inberättade allt detta till hr Gen Maj: Delwig;
och oaktadt jag var ganska sjuk, begaf jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
