Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 SOMMARFALTTAGET I BRANDENBURG 1 6 7 5. (MARDEFELTS DIAR.) 253
Den 23 Maj sjelf in på Papensteig och erfor under
vägen att några kanoner hade blifvit förda derifrån till Spandau;
jag slöt deraf, äfvensom af andra ingångna underrättelser, att
Kremmen måste vara taget och de våra redan inkomna i
Havel-landet; beslöt derföre, efter vi hade hufvudqvarteret i Rappin
och Hans höggrefl. Excell: ärnade der sig infinna, att icke gå
öfver Oranienburg, emedan vägen dit var ganska dålig och tillika
lång, utan återvända öfver Griinbergerdammen och Gransee till
Rappin; skref derom till ofvannämnde hr Gen. Maj. Delwig, och
gaf Öfv. von der Noth ordres att utdela det ringa förråd af öl och
hafre, som ännu vore vid handen, samt att tillse det allt vore i
ordning till uppbrott. TTnder derpå följande natt inemot kl. 2
erhöll jag nästan på en gång tvenne skrifvelser från hr Gen:
Major Delwig, hvari han bekräftade hvad jag af ingångna
rapporter hade kunnat sluta till och tillika omförmälde, att äfven
hr Gen: Lieut:n med sina trupper inryckt i Havellandet samt
att passet vid Fehrbellin vore intaget.
Här fann jag de ingångna rapporterna öfverensstämmande
med sanningen, att så snart fienden vid Kremmen och Fehrbellin
varseblifvit Commendantens i Oranienburg signal, nemligen
antändandet af förstaden, hade han öfvergifvit dessa pass och, för
att rädda manskapet, med detsamma begifvit sig till Spandau.
I följd häraf uttog jag besättningen från Oranienburg och
marscherade
Den 24 Maj med de under mitt befäl stående trupper och
artilleri till Gransee, beordrade den i Zednig qvarlemnade
Capi-tain Gerten med sitt commenderade manskap att uppbryta, följa
armén till Rappin och medföra, så godt sig göra lät, de
förhanden varande 20,000 Œ bröd; för detta ändamål sände jag honom
så många marketentare-vagnar, jag kunde anskaffa.
Först samma dag mot aftonen mottog jag en skrifvelse från
hr Gon. Lieut:n, daterad den 23 Maj, hvari han underrättade mig
om sin ankomst till Havellandet. Jag svarade honom, att jag
redan före hans brefs ankomst hade förnummit detta; nu borde
öfverenskommas huru man rätt och med största möjliga fördel
skulle kunna begagna sig af der befintliga förråder, för att på
bästa sätt kunna underhålla armén. Anmodade hr Gen: Lieut:n
att sammanträffa med inig i ßappin, dit jag följande dag hade
instämt samtlige Gen: Majorer.
Den 25 Maj — tredjedag Pingst — gick jag med hos mig
varande regementer och artilleri från Gransee till Neu Rappin,
tog sjelf derstädes hufvudqvarter och lät förse staden med
skydds-bref i Hans höggrefl. Excelks namn. Jag förnam att här var
föga tillgång på lifsmedel och att obetydligt kunde inkomma
från qvarteren; dock berättades att här hade funnits rika
förråder, och att invånarne säkerligen hade räddat undan en
myckenhet; ra en om så förhöll sig, samt hvarthän det var fördt, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
