Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 SOMMARFALTTAGET I BRANDENBURG 1 6 7 5. (MARDEFELTS DIAR.) 257
derstädes funnit, hvaribland voro 500 tunnor salt. Och emedan
vid tillfället hr Gen. Lieut:n, Grefve Wittenberg och Öfverste
Wangelin voro hos mig, lät jag högt uppläsa både brefvet
och specificationen; och ehuru väl hr Gen. Lieut:n först den
29 Maj ansett rådligt att föra armén till Havellandet för bättre
underhålls skuld, så fann jag nu att han så till vida ändrat
mening, att han föregaf, det beklagligen intet ’särdeles förråd nu
mera kunde anträffas, utan vore allt undanfördt af invånarne,
hvarföre han ansåg bättre att man lät armén gå till Prignitz
(trakten ’kring Havelberg), hvarest fans öfverflöd af allt. Jag
remonstrerade deremot på följande grunder:
. l:o. Det vore ej troligt att alla förråder i Havellandet vore
slut, ej heller kunde de på så kort tid blifvit bortförda; som
förråder säkerligen måste finnas, så borde man
2.0 först consumera dem, helst man så länge hade fått vänta
på att anträffa dem; det som funnes i Prignitz kunde vara godt
att hafva, när intet mera återstod i Havellandet;
3:o kunde man ej lemna Hans Excelks Riksfältherren så
långt bakom armén; och emedan vi genom Havelberg hade ett
pass till Elben, vore ju godt tillfälle att uppbringa fartyg till en
flottbro. På detta sätt kunde vi beständigt hålla Hannover i
förhoppning om en conjunction, och när Hans höggrefl. Excell:s
upphunnit oss, kunde vi ju slutligen begifva oss ur Havellandet,
med visshet om att finna lifsmedel, utan att nödgas för deras
anskaffande gå öfver Elben och på samma gång alldeles
öfvergifva Pommern. Emedan invändningar gjordes angående de
många passen och morasen, bland hvilka armén begaf sig, så
visade jag dem på kartan, huru de egde att förhålla sig och taga
sig i akt för passen samt huruledes de bäst skulle kunna försvara
sig. Uppmanade dem att med flit och noggrannhet söka utforska,
om flera pass eller hålvägar ledde till denna ort, än de som voro
upptagna på kartan. "Mine herrar" sade jag till dem" jag kunde
visserligen visa er alla pass, som finnas på kartan, men man bör
ej förlita sig alltför säkert derpå, utan hvar och en på sin ort
göra sig noga underrättad; kartan kan i vissa fall vara
mindre pålitlig".
Följande dag marscherade de, och måste jag i anseende till
bristen på gräs och lifsmedel låta artilleriet följa dem.
Den 2 Juni ankom en skrifvelse från Hans höggrefl. Excelhs
hvari han sade sig väl upptagit att jag skickat Gen: Major
Planting emot honom.
Den 4 Juni kom åter en skrifvelse från Hans höggrefl.
ExcelLs med underrättelse att Churfursten vore i antågande, hvadan
några afdelningar måste utcommenderas mellan Berlin och
Magdeburg, för att gifva akt på fiendens rörelser.
Samma dag svarade jag Hans Excelhs, att jag hört ej allenast
af den ofvannämnde Regem: Qvartermästaren, utan äfven af andra
Iii st. Bibliot e k. Ny följd. 1. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
