Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
J. MANKELL.
12
Öfverstelöjtn., 2 Majorer och 300 man, för att i största hast
förfärdiga en flottbro eller annan bro. Till följd häraf uppdrog jag
åt Öfverstelöjtn. Beton befälet öfver artilleriet och befalde
honom att sända Löjtn. Winter med timmermännen efter mig
samt red derpå min väg. Hr Gen. Löjtn:n kom genast sjelf
ridande efter för att recognoscera och bestämma hvad som vore
att företaga. Ej långt från Fehrbellin mötte vi några bönder,
som Gen. Adjut:n Isensee hade sändt till herr Gen. Löjtn:n. Gen.
Adjutanten hade utgifvit sig för en Br and enb urgisk officer, och
vi gjorde sammaledes. Dessa bönder berättade att bron på
Chur-furstens skriftliga ordres hade blifvit afbränd och i grund
förstörd; de berättade vidare och med stor glädje, att svenskarne
vid Maucker blifvit fullständigt slagna. Då befalde mig hr
Gen. Lieutn:n att ensam examinera några af dem för att om
möjligt utforska mera, och han höll stilla hos de andra; följaktligen
tog jag två af dem med mig till Fehrbellin, hvarest allt stod
sämre till, än jag af deras berättelse kunnat förmoda. Der fanns
nemligen ej en enda båt eller pråm till någon flottbro; blott
några små ekstockar, förfärdigade af en enda trädstam, lågo
gömda i vassen. Jag lät då, (emedan de commenderade ej ännu
anländt), för att vinna tid en afdelning ryttare af avantgardet drifva
tillsammans de hemmavarande invånarne och förskaffa tågverk
och andra materialier samt hopsamla det af strömmen ett långt
stycke bortförda trävirke, som återstod af den upprifna bron.
Efter ett par timmar kommo timmermännen och de
ditcommen-derade soldaterna under en Öfverste och 2 Majorer; dessa
berättade att allarm slagits i arriergardet. Jag visade Löjtn.
Winter, huru han skulle kunna af bräder låta förfärdiga tvenne
flottbroar, på hvilka man skulle kunna arbeta i strömmen. Som
jag ämnade begifva mig ut, tillbaka till hären, kom herr Gen.
Löjtn:n till bron; jag frågade honom, om det var sant att allarm
slagits. Han svarade då: -Åh nej, de sände efter mig utan orsak;
några spridda afdelningar hade anfallit arriergardet, men äro
redan bortjagade. Jag har gifvit befallning att påskynda
marschen och ej uppehålla sig, emedan armén måste uppställa sig
härstädes till dess bron är färdig." Han talade ännu mera
om bron och dess skyndsamma förfärdigande. Kort derefter
kom Major Sjöbladh vid artilleriet och rapporterade till mig i
hr Gen. löjtn:s närvaro, att artilleriet vore framkommet, samt
önskade veta hvar detsamma skulle uppställas. Jag svarade
honom: "Jag har nu icke tid att anvisa er lämpligt ställe
dertill, utan öfverlemnar det till Öfverstelöjtn:n och edert
godtfinnande." Derpå lät Öfverstelöjtn:n artilleriet köra upp på
venstra sidan om vägen, och regementet Gotha ställdes
dersammastädes. Hr Gen. löjtn:n lemnade mig derefter och gick till
sitt qvarter i amtmanshuset, sägande att han ärnade uppställa
armén i slagordning på höjderna utanför staden, till dess att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
