Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
J. MANKELL.
12
med artilleriet att marschera vidare utan uppehåll; sjelf red
han till Fehrbellin, åtföljd af Ofverstelöjn:n med artilleriet,
som uppstäldes utanför staden. Under tidén hade åter
fiendtliga trupper visat sig kl. 11—12, hvarom hr Gren. löjtn:n ånyo
erhöll rapport i sitt qvarter i Fehrbellin; när han red ut, sade
han intet till Öfv. löjtn:n om fienden, utan befalde honom endast
att uppställa artilleriet på högra sidan utanför staden. I
träffningen begagnades 7 smärre kanoner, hvilka af Gen: Löjtn:
Dellwig blifvit fördelade under en löjtn: och en fändrik, och
tillfogade dessa fienden ganska stor skada; Herr Öfv: Lieutn:n, som
med sitt regemente var placerad närmast dessa kanoner, gifver
de dem förande officerarne ett godt vittnesbörd; enligt
berättelserna voro de ock före fienden färdiga att gifva eld. Då Gen.
Löjtn:n kom till armén och de 7 kanonerna redan länge varit
flitigt brukade mot fienden,’ skickade han först Conductör
Willensens och derpå Gen: Adjut: Sabell efter flera kanoner, men för
sent, och enligt Öfverstens utsago hade det varit för sent äfven
om Gen: löjtn:n haft kanonerna med sig, ty arméns nederlag var
redan fullständigt. Ur Öfv: löjt:ns, Majorernes och Kaptenernes
berättelser framgår tydligt, att man hade låtit hela
artilleristyrkan tillika med det Gothiska Regementet rycka fram till
Fehrbellin, alldenstund man antog "att ingen fiende funnes i
närheten; man hade ock från arriergardet till hufvudstyrkan
åter-sändt de dit kommenderade kanonerna och vid första allarm
återfordrat till armén endast de samma. Huru artilleriet fördes under
reträtten har jag redan ofta omtalat, neml. att det marscherade
tillika med ett fotregemente närmast efter förtrupperna. Hvad
sjelfva fortskaffandet deraf angår, så skedde det med aldrastörsta
svårighet, emedan kuskarne om nätterna antingen läto hästarne
löpa sin väg eller bortstjälas, några till och med rymde bort med
hästar, ty bland dem funnos många brandenburgska undersåter
samt en mängd pojkar; hästarne voro dåliga och blefvo under
marschen ständigt sämre och färre. Allt detta har jag utförligen
framställt för br Riksfältherren, hvilket hr Fältmarskalken
Mardefeldt kan intyga. Vid Dosse måste regementena afstå
några hästar till artilleriets fortskaffande, men detta skedde med
största motvilja, helst som många hade förlorat en del af sin
tross vid Fehrbellin, derföre att bron af Gen: Adjut: Sabel!
hade blifvit upprifven.
8:o) Mitt D iarium äfvensom mitt svar på 7:de punkten
utvisar tydligt när, hvar, hvarthän, hvarför och med hvem jag redan i
början af arméns march blef bortcommenderad från artilleriet,
på en tid då man ännu ej hade hört det ringaste om fienden;
jag uppehöll mig på den ort, dit jag var commenderad,
verk-stälde ock med största flit hvad som var mig befallt, ty jag hade
eller visste intet bättre att göra. Att bortcommendera mig under
striden, skulle varit lika skadligt för de commenderande, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
