Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51 SOMMARFÅLTTÅGET I BRANDENBURG 167 5. (WANGELINS BER.) 287
skötos nu från 3 sidor så hårdnackadt, att snart endast 12 man
återstodo ocli Capitainen var illa sårad. Yi tvingades slutligen
efter halfannan timmes fäktande, att rädda oss så godt vi kunde.
Majoren och Capitainen gingo in i ett närliggande hus, hvarest
de blefvo tillfångatagne; jag lyckades utan fiendens vetskap med
en dragon inkomma i ett annat hus åt gatan; såg då att allt
var förbi och att fiendens cavallerie marscherade in med flygande
fanor. Jag satt en stund i rummet och ingen, af de
inkommande tilltalade mig; kanske de trodde att jag var en af deras.
Slutligen gick jag till dörren, gaf mig tillkänna och
tillfångatogs, begärde och erhöll qvarter för dragonen, som jag undangömt
på vinden; Fältmarskalken Dörffling höll just utanför huset och
han tog mig med till Churfursten.
Vid Capitain Taubes post tillgick det på följande sätt: Strax
allarm var slaget, hade han infunnit sig vid porten och derstädes
redan funnit största delen af sitt compagni. Skildtvakten ropade
att starka afdelningar infanteri voro i antågande, hvarpå
underofficeren, som hade vakten vid vindbryggan (Gr) till Capitainen
uttryckte sin förmodan, att det kunde vara ett parti sändt oss till
förstärkning. När Capitainen nu sjelf såg ditåt, fann han att
detta var ett misstag, och blef strax angripen af en löjtnant, som
anförde avantgardet; denne blef dock tillbakadrifven, hvarpå
några af hans folk gjorde ett utfall och ville släpa in honom
vid håret genom porten. Undertiden hade fienden så talrikt
dragit sig till qvarnen; och under skydd af oupphörlig eld
derifrån gick ett annat parti öfver slussen (H) för att komma
Capitainen närmare in på lifvet. Denne kunde ej längre motstå
öfvermagten, utan måste vika från porten, då en del af fiendens
parti genast trängde sig in genom gångporten, och ehuru
Capitainen ännu en stund derstädes gjorde motstånd, för att hindra
fienden att gå genom muren (F), blef han dock slutligen
öfver-mannad. Sjelf hade han fått 3 svåra sår. Löjtnanten, flera
underofficerare och korporaler voro döda.
Capitain Köhler, som stod vid Rhino wporten, angreps ej
utifrån, utan en från stenporten kommande talrik trupp anföll
honom och tvingade honom att retirera till högvakten, der han
qvarblef.
Capitain Weicher jemte fänriken lågo döda helt nära
platsen, der deras compagni stått; jag har derföre ej så utförligt
kunnat erfara huru allt tillgått. Sedan posten vid qvarnen
blifvit forcerad bakifrån och fienden derstädes inkommit, öppnades
också Havelbron och då måste staden i och med detsamma
uppgifvas. Ofverstelöjtn:n höll sig tappert i början mot den trupp,
som jag först mötte, men flera inkommo genom Havelporten, och
han blef tvingad att rädda sig undan i en gammal byggnad,
hvarest han omkring en half timma försvarade sig och tillfogade
fienden stor skada. Af de, som voro med honom, blefvo båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
