Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 SOMMARFÅLTTAGET i BRANDENBURG 1675- (PAFVENFELTS BER.) 293
gifva mig till armén, men mötte strax pukslagame samt en
stor hop Cavalleri, hvaraf många voro sårade; anträffade armén,
mera än halfvägs från slagfältet, på marsch till Fehrbellin. Att
allt detta så i sanning tillgått, vill jag när så påfordras med
liflig ed bekräfta. Till yttermera visso har jag med egen hand
nnderskrifvit denna berättelse. Tribsees den 10 Augusti år 1676.
Magnus Gabriel Willensens.
N:o 11.
Styckiunkaren Påfvenfelts berättelse.
Sedan välborne hr General Majoren vid artilleriet, Jacob
Stael von Holstein, anställt förhör angående de vid Fehrbellin
qvarlemnade kanoner, ammunitions- och kulvagnar, och särskildt
ställt undertecknad, löjtnant vid artilleriet, till ansvar derför,
såsom vid tillfället varande commenderad med kanonerna till
arriergardet, så afgifver jag derom mitt svar skriftligen, som
följer: Alla kanonerna voro förspända och förda från sina poster,
men mängden af trossvagnar hindrade betydligt vår marsch; icke
desto mindre skulle vi hafva fört kanonerna lyckligen igenom
(eftersom jag och Löjtn: Winter redan genom huggande, stickande
och utdelande slag hade röjt väg) om ej vid fiendens antågande
bron blifvit i otid upprifven och Gen: Adjutant Zabell kommit
med ordres från Generalitetet att afhugga linorna och låta
kanonerna qvarstå. Jag invände mot denna ordre med följande
ord: Bevara mig Gud! det gör jag visst icke, jag skulle ej
kunna stå till svars derför, och vill med Guds hjelp rädda
kanonerna genom arbete och marsch; kallade derpå Öfv: löjtn:n Glandorff
och Major Muth till vittnen. Men General Adjutanten upprepade
sin ordre för andra gången och tillade att vi skulle inför
Generalitetet stå till svars, om skada deraf uppstode. Sålunda måste
jag emot min vilja följa ordres och begaf mid till bron, hvarest
jag måste lemna häst och allt i sticket, emedan bron redan var
upprifven, och kunde endast med stor fara rädda mitt lif. Allt
detta vill jag med liflig ed bekräfta när helst så påfordras, och
dessutom kunna alla de officerare, som voro närvarande, såväl af
artilleriet som regementet Gotha vara mina vittnen. Till
yttermera visso underskrifver jag detta mitt svaromål med egen hand.
Datum Tribsees i högqvarteret den 16 Juli år 1675.
G. Påfvenfeldt.
Af ofvan anförda handlingar torde till en början framgå, att
en hufvudsaklig anledning till sommarfälttågets olyckliga utgång
låg i den gamle riksmarskens sjuklighet, som hindrade honom
att åtfölja krigsrörelserna samt att på ort och ställe se och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
