Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
J. MANKELL.
54
Den 13 Juni uppbröt han med kavalleriet, dragonerna, 1200
musketerare, 14 kanoner och åtskilliga på vagnar medförda båtar
från Magdeburg. Och den 15 på morgonen lyckades han, såsom
bekant, i följd af Wangelins oursäktliga vårdslöshet öfverraska
Rathenow. Detaljerna af denna krigshändelse framgå, hvad
svenska sidan beträffar, af Wangelins berättelse (se n:o 7).
Om W. Wrangel genast efter inhändigandet af riksmarskens
befallningar kunnat låta Delwig och Ståhl med infanteriet och
artilleriet anträda marschen öfver Rathenow till Havelberg, så
hade kurfursten sannolikt påträffat dem. vid förstnämnde ställe
och öfverraskningen misslyckats. Men för att anskaffa de
lifsmedel, som skulle medföras, och baka bröd, måste han låta dem *
dröja ett par dagar i Alt Brandenburg. På aftonen den 14 afgingo
likvisst pråmarne med lifsmedel och tidigt på morgonen den 15
trupperna. Yid ankomsten till Pritzerbe och Fercheser inkom
likväl den nedslående underrättelsen att kurfursten några timmar
förut tagit Rathenow. Krigsråd hölls genast, och i detsamma
ifrågasattes äfven att fortsätta marschen till Rathenow och
anfalla kurfursten. Väl hade varit om detta skett. Ty som
karfursten hufvudsakligen blott medförde kavalleri, som ännu icke
öfverskridit Haveln, så skulle man kunnat hindra hans vidare
framsteg, till dess föreningen med riksmarsken skett. Men i
ovisshet om hans styrka och ställning, vågade Wrangel icke
detta, utan beslöt att "konservera armén" och enligt sina
ursprungliga ordres söka förening med riksmarsken, fastän öfver Nauen
och Fehrbellin i stället för öfver Rathenow.
I följd häraf fortsattes, sedan det på pråmarne inskeppade
folket blifvit inväntadt, marschen samma dag i motsatt rigtning
mot den först inslagna, till Barnewitz och den 16 öfver Gohlis
till Nauen. Först sistnämnde dag på morgonen erhöll
kurfursten underrättelse om svenskarnes uppbrott från Pritzerbe
och Alt Brandenburg. Han beslöt då att med sina medhafda
trupper hänga dem i hälarne för att fördröja deras marsch och
undertiden utsända partier, som skulle förstöra broarne öfver
passen vid Fehrbellin, Kremmen, Papensteig och Oranienburg
samt derigenom instänga dem i Glienlandet; till grefven af
An-halt sändes bud att med trupperna i Spandau och Berlin
(omkring 2400 man) skyndsamt söka förening. Innan kurfurstens
trupper dock öfverskridit Haveln och genomtågat Rathenow,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
