Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
j. mankeli,.
68
vunna, äfvensom marschen till Elben och öfvergången af denna
flod hastigare utförd, hvarigenom åter föreningen med de
hanno-verske och brehmiske trupperna snarare kunnat försiggå. Ja det
är till och med icke otroligt, att de förenade härarne kunnat med
öfverlägsen styrka möta kurfursten redan i Thüringen och
derstädes göra honom kraftigt motstånd.
I stället gick en hel månad förlorad, och denna månad blef
ödesdiger för svenskarne, emedan kurfursten derigenom fick
tillfälle att ostördt verkställa sin hastmarsch från Franken.
Skulden för öfverraskningen i qvarteren faller i* främsta rummet på
Wolmar Wrangel, som oaktadt brödrens tidiga tillkännagifvande
om fiendens annalkande och Mardefelts erinringar icke utsände
ständiga rekognoseringspartier mot Magdeburg och kringliggande
trakt. Äfven Wangelin lät komma sig en oförlåtlig vårdslöshet
till last. Fastän efter Rathenows förlust en möjlighet förefanns
att derstädes uppehålla fienden, kan W. Wrangel dock svårligen
klandras för, att han genast efter underrättelsen om olyckan på
den enda återstående vägen öfver Nauen och Fehrbellin sökte
förening med Wrangel, i öfverensstämmelse med hvars icke
framkomna ordres han äfven handlade. Likaledes måste erkännas
att han med lugn besinning och otvifvelaktig tapperhet ledde
återtåget samt derigenom förekom svenska härens upprifvande.
I det ögonblick han erhöll underrättelse om förstöringen af bron
vid Fehrbellin, der han väntat finna riksmarsken, sattes hans
mod och sinnesnärvaro på det hårdaste prof, hvilket han dock
segrande bestod. Imot hans ledning af striden, i hvilken Delwig
kanhända onödigtvis låtit inveckla sig, är ej heller något
att anmärka. Och förlusten af materiel vid aftåget från
Fehrbellin kan icke tillskrifvas honom, utan den som gaf
befallning om brons allt för tidiga upprifvande, hvilken synes
varit Delwig.
I sin sämsta dager framstår den gamle riksmarsken, hvilken
retirerade på Wittstock, i stället för att gå till Fehrbellin, och
sedermera endast på grund af en förlupen fältflyktings utsago
äfven öfvergaf Wittstock samt alldeles lemnade armén och
brödren i sticket, hvarigenom desse kommo i den vådligaste
belägenhet. Om kurfursten fullföljt sin första plan, att öfver
Kremmen och Papensteig försöka kasta sig i vägen vid
Fehrbellin, i stället för att omedelbart anfalla vid Hakenberg, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
