Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»xaver liske.
142
korta afdelning, dels med författarens egna ord, dels i
förkortad form.
Våren 1702 — så begynner Jarochowski sitt arbete —
uppträder den unge svenske konungen i Samogitien . . . Invasionen
hade redan börjat, för konung Augusts synder fick nu Polen sjelft
lida. Det var mer än klart att svenskarne, hvarken genom
åberopande af artiklar om internationel rätt och
traktats-para-grafer eller genom några diplomatiska noter, lika frikostigt
använda då som i en senare tid, eller genom ridderskapets och
senatens deputationer längre skulle kunna förmås att träda
tillbaka från republikens gränser. För öfrigt, hvilket är det
vigtigaste, måste man först fråga, om man äfven verkligen och
uppriktigt afsåg att hålla svenskarne tillbaka från Polen? På en
sådan fråga svarar denna tids egen historia alltifrån svenskarnes
invasion i landet ända intill slutet af konfederationen i Tarnagrod,
och deraf framgår, att August, ej mindre genom sin regerings
usurpatoriska början än genom sina fortsatta farliga och mot
nationen rigtade praktiker, hade gjort allt och alla mot sig
fiendtliga, så att den svenska invasionen, långt ifrån att inom nationen
framkalla en patriotisk allmän enthusiasm, betraktades med olika
ögon af den ene och den andre, af mången såsom ett gynsamt
tillfälle till större eller mindre partikular-intressens
tillgodoseende, hvilka genom sachsarens regeringssätt, lycka och politiska
syften stodo på spel. Det sorgligaste af allt ’var att August
hvarken genom årens häfd eller genom sjelfva det faktum att
kronan af honom innehades gaf nationen någon garanti för att
han vore den, som skulle representera det ofelbara
national-palladium, kring hvilket en hvar, som ville uppfylla sin
heligaste pligt, hade att samla sig, och hvars öfvergifvande vore
detsamma som att förråda sitt fädernesland. Tvärtom gaf han
massan af nationen blott exempel af ständigt upprepade intriger till
landets eget förderf.
Det låter sig ej förnekas att under denna söndersplittringens
tid tanken på nationel värdighet, politiskt förstånd och oftast till
och med medvetandet om offentlig moral gått förlorade.
Magnaterne och de högre embetsinnehafvarne läto sig endast bestämmas
af privat-intressen; större delen af adeln och bönderne kände
slutligen blott den materiela nödens tryck. Men om också,
såsom vi sett, den polska national-idén vid denna tid icke vinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
