Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
polsk litteratur rörande sveriges historia.
311
i invecklade diplomatiska missioner, der stor skicklighet och
diskretion erfordrades.
Samma ställning, ehuru med högre militärisk rang, innehade
vid konungens sida Magnus Stenbock, en man icke utan hårdhet
i karakteren, men det oaktadt en skicklig infanteri-befälhafvare,
tapper soldat, som förstod att roa och muntra konungen och egde
stort inflytande på honom.
General Stuart, till börden skotte, Rehnskölds svåger,
upp-hofsmannen till det djerfva förslaget att sätta öfver Düna midt
under ryssarnes och sachsarnes eld, förvärfvade sig härigenom
ett visst anseende hos konungen ocli stäldes i spetsen för
svenska härens ingeniörcorps.
Man får ej heller förbigå general-qvartermästaren, den lärde
öfverste Gyllenkrook, gener alerne Sp ens, Mörner, Nieroth,
Schlippenbach och Cronhiort, hvilkas namn ofta förekomma i
detta tidskiftes historia.
Nästan alla desse generaler hade deltagit i fälttågen emot
danskarne under Carl XI; många af dem hade äfven varit i
fransk krigstjenst och genomgått en praktisk skola emot de
kejserlige vid Rhen. Det var med ett ord en bildad och tapper
här, en af de förnämsta i Europa vid denna tid, om ej till
nu-merären så dock i inre värde.
Konungens tältkamrater voro tvenne mycket unga män,
pågen Klinkowström och stallmästaren Hård. Tillsammans med
Carl och hertigen af Holstein tillstälde desse i lägret allahanda
upptåg, som ännu mycket påminte om barnaåren. Båda föllo i
Polen; Hård af en tillfällighet vid Carls sida under en ridt,
Klinkowström i Kalisch 1704.
Härefter kommer i ordningen att omnämna Carls
diplomatiska följe. I spetsen för det kungliga kansliet stod den
sextio-årige, värdige kansleren grefve Piper, hvilken i polackernes
ögon ansågs vara en oerhördt skicklig, beräknande och
bakslug diplomat, men som i sjelfva verket trots sina år och sin
erfarenhet villfor alla konungens kapriser och infall. Vidare
följer Olof Hermelin, förut professor i historia i Pernau, en rikt
begåfvad man och skicklig skriftställare, författare till alla
svenskarnes diplomatiska noter, manifester och politiska skrifter ifrån
början af Carl XII:s krig intill år 1709. Såsom det antages,
stupade han vid Pultava. Müller och Feif, tvenne andra sekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
