Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
polsk litteratur rörande sveriges historia.
311
visserligen tunga, men regelme^siga och af befälet bestämda.
Först senare började den svenske soldaten att slappna i sin
krigstukt, bedrifva ofog i landet och blifva inbyggarne till en börda,
om han än — säsom derom ej något tvifvel är — aldrig blef
till en sådan plåga som förut Carl Gustafs krigare och samtidigt
sachsarne och ryssarne. Det skall för alltid blifva ett
ovedersägligt faktum, hvilket icke vittnar illa om den svenska
disciplinen, att hela den polska adeln, som efter slaget vid Pultava
med verklig förtviflan reste sig emot ryssarnes och sachsarnes
förtryck, icke utan en känsla af sympati blickade tillbaka efter
konungen och Sveriges krigshärar.
Dock nog om konungen, det högre befälet och manskapet.
Jag har redan förut yttrat, att det ej är möjligt att afgifva
ett uttömmande referat af detta arbete, då det så godt som
uteslutande handlar om Carl XII:s uppträdande i Polen. För att
dock göra mina benägne läsare bekanta med andra partier deraf,
skall jag här återgifva en afdelning, der författaren öfvervägande
begagnar icke-svenska materialier. Jag skall dervid äfven citera
källorna för att visa hvarifrån han hemtat sina uppgifter.
Piksdagen i Lublin, som började d. 19 Juni 1703, hade genom
sina beslut till det yttre gifvit intryck om en viss endrägt inom
republiken och måste ock i viss mån utöfva inflytande på hvad
man i det svenska lägret vid Thorn hade att besluta. Trots
ali yttre glans var detta ett kritiskt ögonblick i Carl XII:s
hjeltebana.
Det svenska väldet vid baltiska hafvet lutade redan till
undergång under tyngden af den ryska öfvermakten; Lifland
och Estland voro totalt ödelagda. Märkligt är i detta ögonblick
czar Peters lakoniska korrespondens med Szeremetiew. Czar
Peter skrifver: "RciøoratP\ befaller således att förhärja landet;
Szeremetiew svarar: "Raøorat bois se niczewoi
samvetsgrannaste öfvertygelse att det ej här gåfves något mera att förhärja *).
Förbindelsen med Sverige var afbruten, krigshären i Polen
afskuren. I Litthauen stodo blott spridda svaga afdelningar a
Lewenhaupts kurländska garnisoner och en mindre skara af
Sa-piehas anhängare, i Polen voro svenskarne herrar blott på de
områden, som höllos besatta af deras trupper. Sålunda isolerad
’) "Eine liefländisclie Antwort dem Herrn Samarin, von Schirren,
Leipzig 1869."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
