Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Xaver LISKE.
168
innehåll ses, var det ett vältaligt afslag på republikens
fordringar och Szczukas instruktion 1). Utom öfverenskommelse om
att båda konungarne skulle taga i sitt särskilda skydd den
evangeliska kyrkan såväl i Polen som i storfurstendömet Litthauen
och återförvärfva dess medlemmar de rättigheter och friheter, som
af dessa förut innehafts, samt ett af Brandenburg afgifvet, väl ej
synnerligen uppriktigt menadt löfte, att, i fall fred komme till
stånd, förhjelpa prins Jakob Sobieski till utbekommande af hans
hos August innestående penningefordran, garanterade de båda
par-terne ömsesidigt hvarandra icke blott territoriel integritet utan ock
— hvad som var af vigt för Brandenburgs anspråk på Elbing —
"försvar och skydd af ömsesidiga rättigheter och inledda företag".
Den svenske konungen erkände vidare genom detta fördrag den
brandenburgiske kurfurstens konungatitel och förpligtade sig att
vid inträffande fredsslut äfven utverka republikens erkännande
deraf. Konungen af Preussen lofvade åter att, om än republiken
med stöd af wehlauer-fördraget fordrade understöd emot den
svenske konungen, sådant dock icke skulle beviljas, hvaremot konung
Carl såsom ett uttryck för sin tacksamhet lofvade att kraftigt
försvara honom, ifall han härför från republikens sida blefve
utsatt för några obehagligheter. Till sist afsade sig båda
konungarne rätt att efter kriget ingå särskild fred med republiken.
De öfriga Holland—Liebenwalder-fördragets stipulationer angå
oss här ej närmare.
Detta fördrag, som skulle vara bindande för båda parterne
under en tidrymd af tio år, hvilken termin det dock, tack vare
förändrade omständigheter och berliner-hofvets traditionela
föränderlighet, icke upplefde, afslöjar för oss de "höga
kontrahen-ternes" afsigter gentemot Polen och innehåller tillräcklig
förklaring, hvarför Szczukas tillämnade beskickning till Berlin i alla
händelser skulle hafva blifvit ofruktbar.
Den forne polske vasallen, numera en af republiken eftersökt
allierad, ändade dock härmed ej sin i sjelfva verket fiendtliga,
om än med diplomatisk konst förhemligade verksamhet. Denna
tid har att framvisa en mängd äfventyrare, industririddare, hvilka
mer eller mindre begåfvade erbjödo Europas potentater sina
tjenster och råd. Till sådane äro att räkna Patkul, Görz, van der’
l) Nordberg IY, 108—113; Theiner, Monuments historiques relatifs aux
régnes d’Alexis etc. 392.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
